Stark, envis, levnadsglad och ödmjuk. Ställer upp och är social. Vill alla väl, och ler och skrattar jämt.

Eller tvärtom. Hur kan en människa så full av kraft, så full av liv, så full av styrka och envishet plötsligt vara så svag, stilla och inget alls?

Döden är inte svag, den är bara stor. Slutet är inte tomt, det är allt.

Framåt, inåt uppåt utåt...