Jag vill flytta, men inte bort.
Jag vill bygga, men inte stort.
Jag vill plugga, men inte hårt.
Jag vill växa, men inte neråt.

Just nu, just här i mitt liv, på min plats händer det saker. I mig, om mig, kring mig.

Att driva eget är tufft. Men jag skulle aldrig trivas som anställd. Har ju provat och ledsnar på arbeten där jag inte kan styra över mig själv.

Efter all otur jag haft går det segt med företaget nu. Det är tufft... Myndigheter gnäller, jag stönar och till sist så gömmer jag mig bara för allt. Ler åt solen, låtsas som om dagen idag inte är beroende av dagen i morgon. Jobbar, sliter, funderar mindre och ler lite till.

Hjälp?
Jag måste vara konstig som inte klarar av att ha ett vanligt arbete.
Är inte det en trygghet så säg? Heltidslön på kontot varje månad, sjukpenning, semester och möjlighet att vara mammaledig...
Jag måste vara konstig som inte klarar av att ha ett vanligt arbete.
Är inte det en lyx så säg? Fasta tider, möjlighet att planera, tid för att umgås...
Jag måste vara konstig som inte klarar av att ha ett vanligt arbete.
Vad tror jag livet är för lyxvara egentligen?

Dumma bortskämda kvinna!
Vad tror jag livet är för lyxvara egentligen?