Hon trodde hon skulle komma långt med sin ljusa mjukhet, men ack så fel hon hade. Hon tvingades in i ett hörn och fick bli hård och mörk för att med all kraft hon kunde uppbära slå sig fri från sin instängda position.
Helt plötsligt handlade inget längre om att leva. Allt hade vänts till att försöka överleva.
Såsmåningom blev hon trygg i sin mörka hårdhet. Med hjälp av den klarade hon av att hålla distansen, att överleva trots att hörnet blev mindre, att samla oanade krafter för att lyckas överlista och bli fri...

På riktigt kommer hon aldrig vara fri.
På riktigt kommer hon aldrig vara mjuk.
På riktigt kommer hon aldrig vara ljus.
På riktigt kommer hon aldrig vara

För den hårda
den mörka
den vakande
den sakande kommer alltid finnas kvar för att
den mjuka
den ljusa
den sinnliga
den kvinnliga ska kunna överleva

 

Men jag vill vara ljus!

Att genomskåda fasader.
Mitt hjärta finns hos er inatt.
A och J
Fasader.