Det var då det.

Dåtid är dåtid och kommer aldrig igen. Att längta tillbaka till något som varit skapar bara problem i det liv man lever nu. Problem för sig själv som man inte ser, och problem för andra som känner sig oönskade när man hela tiden längtar bort. Längtar tillbaka.

Att vara kvar i en dåtid är ett sätt att fly. Ett sätt att slippa känna. Ett sätt att slippa sjunka. Men för att komma vidare måste man våga släppa och falla. Våga sjunka. Våga...

Det är så slitigt att känna sig fel men ändå älskad.
 

Dåtid är dåtid.
Jag känner inte igen mig själv i dåtidens idag.


Kommentarer
mia

kan du inte kombinera det bra från för, de bästa delarne, med nuntiden?

2008-11-27 @ 20:31:56
URL: http://trueness.bloggproffs.se/
Anonym

Det är inte jag som längtar tillbaka till dåtiden... Jag vill framåt!

2008-11-28 @ 09:09:45
URL: http://rik.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

rik om du vill

Tankar på djupet utifrån mig själv som journalist, mamma, socialpsykolog, egen företagare och människa. De viktigaste orden är de du själv läser på de blanka raderna...

RSS 2.0