Som vanligt igen...

Förstår inte riktigt varför jag har en blogg. Så jag tänkte att jag helt enkelt skulle radera den. Men det är så mycket känslor bakom orden. Istället blev det så här. Ingen får läsa...

Men vad gör väl det?

Det är som det brukar vara i mitt liv.

Ingen får komma in.
Ingen får veta.

Känns tryggast så.


Så nu vet ni. Fast ändå inte. Eftersom ingen har fått något lösenord.

Kanske glömmer jag det såsmåningom jag också. Då är bloggen bortglömd i sin egen värld. Skönt...



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

rik om du vill

Tankar på djupet utifrån mig själv som journalist, mamma, socialpsykolog, egen företagare och människa. De viktigaste orden är de du själv läser på de blanka raderna...

RSS 2.0