...när man måste öppna båda duschdörrarna för att ta sig in i duschen.
...när man öppnar dörrarna mitt på magen.
...när du hoppar in på din stol för att släppa förbi någon och de fortfarande står kvar och väntar på att få passera.
...när man blir arg på hästen för att den inte flyttar sig mer åt sidan så du kan gå förbi-för att inse att den redan står så nära väggen den kan komma.
...när skrivbrädan framför dig i skolans föreläsningssal inte går fälla ned.
...när du skjuter bak stolen i bilen för att få plats men inte når ned med fötterna till pedalerna.
...när du tar på dig morgonrocken och inser att den inte räcker runt.
...när du måste kramas från "sidan" för att du ska få plats i någons famn.
...när du inte kan frisera dig där nere eftersom du inte ser ett dugg.
...när du tappar saker och de studsar på magen en gång först innan de fortsätter sin färd.
...när du inte ser vart du sätter fötterna i trappan.

Jag har ju inte ens hunnit vänja mig! Men lika bra är väl det, för snart är väl magen borta igen.