Vi beslutade oss för att fylla även fredagen med trevliga nöjen. Man börjar ju småsakna sina vänner nu när allt börjar bli vardag. Jag inser hur mycket jag missat det sista året när mitt bäcken och graviditeten har krånglat som det gjort. Så mycket man egentligen velat göra. Så mycket man utan att tänka på fått avstå under den tid man tillbringat i sängen...

Så nu åkte vi och hälsade på det underbara Fägregänget! Mysigt värre. En härlig känsla att kunna förvandlas till en mer socialt anpassad varelse igen. Med mindre värk och mer rörlighet. Det gör susen för humöret vill jag lova. (till min sambos förtjusan). Ständig värk i kombination med ett otroligt överskott på hormoner är en intressant kombination! Inte förrän nu har jag förresten märkt att jag haft väldigt ont tidigare, och då är jag ändå inte smärtfri än! Kroppen är otrolig!!!

Senare blev det mormorbesök igen. Och då fick Alice (och vi) äran att träffa goa morbror Anton, mor Åsas fina kusin Veronika och glada plastmoster Anette. Dessutom avnjöt vi en underbar gulasch.

Och lillan var så go och glad hela eftermiddagen! Inte en enda kramp i magen sedan i förmiddags! Underbart! Nu ler hon också, och det lär inte dröja länge förrän hon flirtar med hela världen!!!

Tycker redan tiden rusar och skulle gärna ha en livsdosa med pausknapp... Bara för att hinna njta av den här tiden extra mkt. Hon har ju redan gått upp ett kilo och växt 4 cm. Lillan är drygt två veckor och inte alls så liten och nyfödd längre...

Allt har sin tid!
Verkligen...