Lögner...

När en person kan ljuga mig rakt upp i ansiktet. När en person jag känner mycket väl kan göra en sådan sak och få mig att tro på det. Då är det illa. Inga små vita lögner, inga omskrivningar av sanningen. Nej rena lögner vars enda syfte är att verka som just den lögn som presenteras.

En gång kanske är ingen gång. Jag är inte den att döma det. Men jag vet säkert att flera gånger är flera gånger och ett stadigt mönster som inte försvinner i första taget. Vad som än hoppar ur den personens mun kan vara en lögn.
När som helst, var som helst, hur som helst, om vad som helst...

Människor som delger en sanning som inte finns i syfte att jag ska tro på den har jag svårt att visa respekt. Och jag brukar ta avstånd från dem så gott det går. Utan att döma, utan att analysera. Kan finnas förklaringar till alla lögner, men aldrig försvar. Dock vill jag inte ha lögnerna i min närhet vilket innebär att personer med lögner i strupen -hur trevliga de än är i övrig- hålls på sin egen kant i min bekantskapskrets.

Inga lögner inpå livet i mitt liv tack!

Alla människor har eget ansvar över sig själva och sin egen person. Lögner läggs i bagaget och skapar misstro längs den väg man går. Ljuger man för att rädda sig själv är man förlorad. Då försvinner människor runtomkring förr eller senare. Hur nära man än står varandra...