...för övrigt.

Senaste tillväxtultraljudet visade att bebis inte längre vara alarmerande liten. Den 21 (om jag minns rätt) ska jag tillbaka och kolla läget samt planera utifrån status då hur det blir med förlossningen utifrån min ärftliga sjukdom. Alla alternativ är möjliga, fast jag undviker gärna ett snitt om det går. Och eftersom bebis varit liten så är det ju klokt att vänta så länge som möjligt nu när moderkaka och fostervatten ser bra ut.

Och så var det då mina järnvärden (HB). De är fortfarande låga MEN det har kvittat hur mycket järn jag proppat i mig de senaste fem månaderna, för jag har nämligen grav vitamin B12 brist. Detta TROTS att jag under graviditeten faktiskt knaprat såna piller, "ifall om att".

Vidare utredning till varför får tas vid ett senare tillfälle. Men B12 lagras i kroppen och används sedan vid behov och brist på detta tyder på att lagren i bla lever urlakats under lång tid och många år. Det förhindrar också kroppen från att ta upp järn.

4 veckor kvar till beräknad förlossning (v. 35+4 idag)


Jag sörjer redan den tid som varit, att jag inte kunnat njuta av graviditeten och skapa alla de där banden till bebis i magen som man faktiskt drömt om. Och det lär ju ta tid innan man ger sig in i det igen (om man ens gör det). Därför gissar jag att sorgen blir extra stor. Det var inget jag själv var beredd på, men jag gissar att det är helt normalt...