Glömde det...

Öhh... jo, jag glömde

Hur det är att ha någon nära
Hur det är att vara kära
Hur det är att lära

Hur det känns när någon lyssnar intresserat i telefonen
Hur det känns att få små presenter
Hur det känns att ha en vän


Blev ställd när någon sa mig att nära relsationer kunde leda til... ja, strunt samma
Men jag insåg då,
att några nära relationer,
har jag inte längre


Inte ens i min familj.
inte konstigt att jag känner mig ensam...

Orden

 Det gudomliga snuddar vid en människa och tänder en låga  men viker sedan tillbaka.Varför?Lågan drar till sig skuggorna, de flyger knastrande in och      förenas med lågan.som stiger och svartnar. Och röken breder ut sig svart och      strypande.Till sist bara den svarta röken, till sist bara den fromma

      bödeln.


Tranströmer ur Guldstekel

För idag sken solen!

Men vinden var kall. Ja så var det!

Idag fick jag ord. Orden fanns och finns. Hos dig, hos mig, hos dem hos oss. Och jag
såg
kände
tog
log


Min väns röst höll till
på minuternas baksida

Alice och Kaninen

När Alice är i Underlandet och kommer till ett vägskäl frågar hon Kaninen åt vilket håll hon ska gå.

"Vet du vart du ska?" Frågar Kaninen tillbaka.

"Nej, det är ju därför jag frågar" menar Alice.

"Men vet du, att då kvittar det vilken väg du väljer" säger Kaninen med en axelryckning.


Tror vi på ödet? Skulle världen sett ut så här då?
Ja, nej, ja, nej, ja, nej, ja, nej,

Streetsmart

Funny Bunny heter ja
å ja e så go å gla
vill du ha en liten grej?
stoppa fem kronor i mej

Förmågan att våga tro...

...blev så påtagligt frånvarande när jag var tvungen att förklara den. Utan den har man inget liv, utan den går det bara nedåt, utan den är glädjen långt bort och bitterheten ligger nära tillhands.

Finns det någon som kan inspirera mig att våga?
Jag vet inte jag... Ligger allt hos mig? Kan någon ge mig den?

Någon sa mig att jag var förändrad, att jag var bitter och såg allt så negativt... Jag vet. Samma person sa mig också att den längtade efter att få prata med den "gamla" jag.

Men vet ni? Det är sorgligt... för hon kommer aldrig tillbaka. förhoppningsvis en ny jag, men tider som varit, tider som flytt förblir alltid dåtid.

Skrämmande, men det finns bara en väg att gå om man ska fortsätta, och det är framåt.

Alternativet jag har är att hoppa av livet, men det törs jag inte utan att dra i nödbromsen lite innan, och då slår man sig inte när man sedan hoppar, och så är man ändå kvar på spåret som vi kallar liv.

Så det finns bara en väg att gå, och det är framåt. Genom det onda, genom och förbi det onda, genom förbi och framför det onda.

Det onda blir också dåtid en dag, och då är jag glad över att det är dåtid, och att det är en dåtid som existerar.




Dåtiden skapar framtiden i detta nu. Nutiden varar under tiden...

image50image48image49

Jammar soft

Runda hörn... jag tänkte skapa sådana. Jag har alltid gått in i vassa hörn och fått ont, men ändå nickat och traskat vidare i tron om att hörnen inte ska behöva anpassa sig efter mig. Men nu ni! De stör mig och jag tänkte se till att runda av dem, så är ju problemet borta för alltid. Vissa saker kan man leva med, försöka anpassa sig till och ta som det kommer. Men vassa hörn gör ont, och det finns ju en enkel lösning på det, om man bara vågar ta tag i det. Kom till insikt gjorde jag i mitt softa jammande.

Nu är det slut på tiderna då jag försökte undvika vassa hörn och grinade illa då jag ändå sprang in i dem. Jag gör, och hittar hädanefter mjuka!

Någonstans-Alltid

När du vandrar, när du ser, när du glittrar när du ler. Du upplever samma saker, känner samma känslor som när du står stilla, när du blundar, när du gråter. Allt finns där, och att lära sig leva med det är en konst. Vi använder olika delar vid olika tidpunkter.

En doft får dig att minnas
En rörelse får dig att känna
En syn får dig att drömma

Medvetenhet-omedvetenhet?

Allt finns där, och att lära sig leva med det är en konst.

Jag vill jämför livet och alla känslor, minnen och sinnen med tiden. Något som alltid finns, men som du själv använder utifrån det du vill ha ut för tillfället.

Lär dig livets stora gåta - låt dig skratta se och gråta!
Älska, glömma och förlåta får dig även det att gråta.

Den dagen du känner dig bakom, under eller efter. Minns då att allt finns där. Inget försvinner. Du är du, och inget som händer i din omgivning, inget som händer i dig, kan på något sätt ta dina känslor, minnen och upplevelser ifrån dig.

Sorgen är din
Bitterheten är din
Glädjen är din
Tårarna är dina
Sanningen är din
Liksom lögnerna
Och leenden du får
Och de du ger

Allt finns där, och att lära sig leva med det är en konst.


Vill tränga undan, vill drömma bort
 Vill till skymundan, vill ha det kort

Men allt finns där, och att lära sig leva med det är en konst...

Gissa v?xt 5Gissa v?xt 4Gissa v?xt 2

rik om du vill

Tankar på djupet utifrån mig själv som journalist, mamma, socialpsykolog, egen företagare och människa. De viktigaste orden är de du själv läser på de blanka raderna...

RSS 2.0