När du vandrar, när du ser, när du glittrar när du ler. Du upplever samma saker, känner samma känslor som när du står stilla, när du blundar, när du gråter. Allt finns där, och att lära sig leva med det är en konst. Vi använder olika delar vid olika tidpunkter.

En doft får dig att minnas
En rörelse får dig att känna
En syn får dig att drömma

Medvetenhet-omedvetenhet?

Allt finns där, och att lära sig leva med det är en konst.

Jag vill jämför livet och alla känslor, minnen och sinnen med tiden. Något som alltid finns, men som du själv använder utifrån det du vill ha ut för tillfället.

Lär dig livets stora gåta - låt dig skratta se och gråta!
Älska, glömma och förlåta får dig även det att gråta.

Den dagen du känner dig bakom, under eller efter. Minns då att allt finns där. Inget försvinner. Du är du, och inget som händer i din omgivning, inget som händer i dig, kan på något sätt ta dina känslor, minnen och upplevelser ifrån dig.

Sorgen är din
Bitterheten är din
Glädjen är din
Tårarna är dina
Sanningen är din
Liksom lögnerna
Och leenden du får
Och de du ger

Allt finns där, och att lära sig leva med det är en konst.

Vill tränga undan, vill drömma bort
 Vill till skymundan, vill ha det kort

Men allt finns där, och att lära sig leva med det är en konst...

   

◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊

I mig finns en oerhört stark vilja i att finnas för andra människor.

När man möter någon som är gjord av samma tankar. Samma känslor. Samma vilja.

Då inser man... först då.

När det blir konflikt mellan omtanke om människan som står framför mig och känslan av att bara få stå och ta emot allt det vackra som personen i fråga kastar rakt på mig.

När människan hävdar att "jag klarar mig alltid, bara du får må bra" då vaknar mitt förnuft.
När jag ser personen framför mig.

◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊