...så går det. Även om jag är trött så måste det gå. Och det gör det.

Men jag mår så ruskigt dåligt över att se någon må dåligt.

Arga barn kan jag hantera.
Vilda barn likaså.
Överaktiva barn går bra.
Galna barn.
Och bortskämda barn.
Blyga barn.

Men genuint ledsna barn... Stora krokodiltårar uttrycker känslor de inte själva förstår.
Hjälp... Vad ska man säga för att trösta när de inte ens förstår själva varför det kommer i form av tårar. Hjälp? Finns det någon expert där ute som har något gott råd?


Idag har iaf varit en trevlig dag med ganska mycket ork. Men min kära J är sjuk, och det blir såklart jobbigt när han inte riktigt orkar och vi inte kan vara två om saker.

Så nu ikväll, innan examenstestet i morgon, har luften gått ur mig.

*pust*