Att ha två barn är något helt annat än att ha ett. Alla har pratat om den speciella känslan, om tankarna över kärleken till ytterligare ett barn, om känslan av oförmåga att räcka till för båda, om delad kärlek som plötsligt blir dubbel kärlek. Och återigen kan jag bara instämma, hålla med, nicka...

 

Skrönorna är sanna, och jag flyter med på vågen, andas in mina kloka röster och stänger ute de anklagande tonerna, jag fyller mitt hjärta med stolthet.

 

Och så plötsligt händer det. En ynka sekund, ett litet enstaka ögonblick...

 

Där och då- här och nu skapas så mycket känslor så de räcker för ett helt år. Här är ett sådand sekundögonblick fångat på bild... Ni behöver antagligen bara se på bilden för att förstå vad jag menar.