Jag har ju lite kvar på en av alla mina eftergymnasiala utbildningar och tänkte att det kunde vara bra att ta tag i till hösten så länge jag har platsgaranti pga mammaledighet.

Men det är ju inte BARA att börja plugga igen, nej det måste passa för de och de kurserna har jag redan läst, och jag måste ha heltid om nu sambon ska vara föräldraledig och jag ska plocka ut min sista termin csn (har tyvärringet mer kvar sen så sen får jag klara mig utan på nåt vis)

Så nu sitter jag och ska söka en massa fristående kurser "för säkerhets skull" så att den 15 april inte hinner passera och vi inte får ihop det, jag- programansvarig och SYO-konsulenten.

Dessutom så söker man ju inte längre på det gamla hederliga viset, och mitt lösenord har konverterats automatiskt och jag måste ansöka om ett nytt då jag tydligen fortfarande finns inne i systemet pga att det är föräldraledighet som mitt studieuppehåll berott på. Och för att ansöka om det behöver jag identifiera mig via den portal jag inte kan logga in på och skicka ett mail därifrån... Alternativt åka till skolans dataavdelning. Får väl pallra mig iväg till högskolan nån dag och få tilld et. Är bara inte så sugen på det just nu...

Borde också ringa ett viktigt samtal till en nära släkting som jag knappt aldrig träffat för att få vidare kontakt med en specialistläkare rörande ev. sjukdomsutredning på mig och i vår släkt ärftlig sjukdom. Vet inte varför det känns så nervöst, antagligen inte samtalet till släktingen i sig utan resten antar jag...

Lördagen var en underbar dag. Jag knaprade en förbjuden värktablett för att slippa smärtgenombrott och kände mig glad och fri som en fågel. Var ute hela dagen och fick massor underbart gjort i det underbart soliga vädret. Dagen avslutades med grillning i goda vänners lag. (bortsett från att jag blev gråtfärdig i trädgårdshandeln när de röda backnejlikorna jag sett fram emot att inhandla var slut)

Trots det så är ebergin slut idag, känner mig dränerad på mer kraft än på länge, och givetvis har jag ont. Ont, ont, ont... Så trots fina påskliljor på trappan och kultiverade rabatter så är energin redan slut.

I morgon det efterlängtade besöket på MVC. Vad säger proverna tro? Kommer jag bli inlagd eller har HB:t äntligen vänt? Och hur ska min ev. "ärftliga sjukdom" bemötas?

På tisdag hoppas jag (håll tummarna åt mig) att jag ska orka vara med mitt lilla hjärta och hitta på något på fm och lämna på dagis senare. Hon ska gå lååång dag, och jag vill så gärna bespara henne så många timmar där och samtidigt orka ha kvalitetstid med mitt lilla hjärta trots all värk.

Sambon har varit mysig och förstående sista veckan. Det är inte alltid orden "jag mår inte bra och vet inte om jag orkar detta med graviditet en enda dag till" går in i mannens huvud. Men jag antar att min håglöshet och totala brist på energi lyser lång väg nuförtiden. Dumma dumma HB och dumma dumma hormoner och dumma dumma fogar...

Over and out. 15 april var det ja!