Undra om det fungerar så, att jag efter dessa åtta månader får åtta nya tillgodo.

Knappast, den som ger sig in i livet får livet tåla ;o)

Jag är förundrad. Under de sista tre dagarna har jag för första gången på lång, lång tid, ja sedan långt innan graviditeten, fått uppleva känslan av att glida fram på små rosa fluffiga moln, sådär mjukt, vackert, rosaskimrande ni vet. Den där fysiska känslan av lugn och ro i den fysiska kroppen...

Jag har fått känna på att vara smärtfri!

Visst, bara i vissa lägen, och om jag ligger eller står på et visst sätt. Men det gör detsamma. Att vara smärtfri är ju något OTROLIGT. Kan inte minnas att jag känst så här på flera år, och när jag kände det första gången nu för ett par dagar sedan trodde jag att något var fel.
Att jag var lam, men jag kände ju att jag kunde röra mig.
Att bebisen var död i magen, men jag kände ju att den rörde sig.
Att jag drömde, men jag visste ju att jag var vaken.

Jag vet ju att jag blev otroligt mycket bättre de sista veckorna under förra graviditeten också, men har ju inte ritkigt vågat tro det nu, för att hoppas på något som aldrig blir är tungt.

Det känns precis som med Alice, att bebis nu fixerat sig, jag kan inte längre känna de där livloiga rörelserna utan de är lite mer begränsande och huvudet känns inte längre som att det går att flytta på i magen utan mer en del av mig.

TÄNK om jag kan få några sådana här veckor. Nu äter jag inte ens alvedon... Det är ju bara att undvika de rörelser som gör ont- och vips är jag smärtfri!

Naturens under...

Are you Impressed? I´m inpressed!