Kantat, sandat, lagt ny gräsmatta, rensat ogräs, flyttat diverse trevliga och mindre trevliga (mest i vägen) fordon och städat!

Åh vilken ro i själen... Kommer njuta en hel vecka.
Men det blir lagom att vila upp min eländiga kropp på också.
Jobbar som vanligt mer än jag borde, och det får jag lida för nu...

Men vad gör man väl inte för lite psykiskt ro i själen. Ahhh... *njuter trots värk*

Mamma är på väg hit. Idag blir det städdag i trädgården. Röjning, rensning, klippning och ansning. Blir sönderstressad av hur det ser ut. Vill ju känna den där hemtrevlighetskänslan när man ser sitt hus och trädgård. Längesedan den fanns nu.

Men idag ska vi ta tag i det! Efter idag kan det inte bli sämre!!!

Jag förändras...

Jag släpper kontrollen. Är inte lika lyhörd längre. Kan slappna av och läser inte av allt och alla på samma sätt. Det är skönt.

MEN det skapar en ny oro i mig. En ny oro om att jag missar mina vänner, att jag inte längre ser dem som jag gjorde förr. Det är lätt att koppla bort alla de där man möter i mängden, de läser jag inte av längre. Men då halkar mina vänner med. Förmågan är liksom av eller på.

Men nu är det så... och kanske förlorar jag några vänner på kuppen, men man måste ju hämta krafter på något sätt. Ingen har en oändlighet att ösa ur. Och nu gör jag det INNAN det går för långt...

En del vänner har jag nog haft bara för att de behöver läka. De har behövt mig för att läka sig själva inifrån och ut. De har behövt mig för att lära känna sig själva och hitta sitt liv och nya vägar. Men nu har jag sagt upp mig som psykolog.

De vänner som finns kvar efter detta är de där vi har en relation på lika villkor.

Jag har förändrats. Plötsligt har jag något viktigare att vårda. Något som är viktigare än allt annat. Ett liv!

Hur har jag lyckats missa att vårda livet tidigare? Det blir så tydligt nu...

Jag gör det lite enkelt för mig.

Skulle kunna skriva ned en massa förklaringar till min tysta blogg, så som trasiga datorer, två utslagna modem pga åska, en massa andra saker, men jag struntar i det.

Jag ser fram emot den 21 juli. Då kanske ni också kan få bättre förklaringar till saker och ting. Även jag! (hoppas jag)

Hästarna vandrar från gården en efter en... min prisdumpning gör att de hittar nya hem snabbare. Snart får jag nog sätta stopp. HELT hästfri kan man ju inte vara... Vad skulle jag då vara?

Inte mig själv...