Höggravid

Ni vet, när man är sådär underbart höggravid. När skulderbladen är värkande fiolsträngar och spänningshuvudvärken är ständig pga den stora tunga magen. När det inte finns en enda ställning som avlastar på något sätt. När förvärkarna maler och tarmen är kass pga alla hormoner och känns alldeles sönderfrätt. När man mår illa för jämnan och inte ens tål att andra sänghalvan gungar då sambon vänder sig och får svälja både en två och tre gånger för att inte få upp maginnehållet. När sura uppstötningar fräter sönder strupen och man är ständigt hungrig pga för liten plats i magen, för att dessutom må ständigt illa av det lilla man får i sig. När varje tolettbesök för att försöka tömma blåsan är en smärtsam pina för att ett bebishuvud slåss om platsen i mitt bäcken och när bäckenlederna inte heller vill hänga med som förr. När man inte kan sova för att man kvävs av svullna slemhinnor om man inte har tre höga kuddar under huvudet vilket resulterar i mycket obekväm sovställning.

Ja, listan kan göras ännu längre, men det finns några få saker som kan lindra lite. En varm dusch är en av dem (duschat fem ggr idag). Fotmassage är en annan. När sambon då gnäller med orden "det är jobbigt att massera dina fötter"

Behöver jag säga mer???



Vuxenansvar

Lögner...

När en person kan ljuga mig rakt upp i ansiktet. När en person jag känner mycket väl kan göra en sådan sak och få mig att tro på det. Då är det illa. Inga små vita lögner, inga omskrivningar av sanningen. Nej rena lögner vars enda syfte är att verka som just den lögn som presenteras.

En gång kanske är ingen gång. Jag är inte den att döma det. Men jag vet säkert att flera gånger är flera gånger och ett stadigt mönster som inte försvinner i första taget. Vad som än hoppar ur den personens mun kan vara en lögn.
När som helst, var som helst, hur som helst, om vad som helst...

Människor som delger en sanning som inte finns i syfte att jag ska tro på den har jag svårt att visa respekt. Och jag brukar ta avstånd från dem så gott det går. Utan att döma, utan att analysera. Kan finnas förklaringar till alla lögner, men aldrig försvar. Dock vill jag inte ha lögnerna i min närhet vilket innebär att personer med lögner i strupen -hur trevliga de än är i övrig- hålls på sin egen kant i min bekantskapskrets.

Inga lögner inpå livet i mitt liv tack!

Alla människor har eget ansvar över sig själva och sin egen person. Lögner läggs i bagaget och skapar misstro längs den väg man går. Ljuger man för att rädda sig själv är man förlorad. Då försvinner människor runtomkring förr eller senare. Hur nära man än står varandra...

Alice

Hmm...

Känns ju inte så jätteinspirerande att det namn man valt till lilla bäbis plötsligt går upp och toppar som mest populära namn 2009. *mutter* Kolla själva HÄR

Det var ju just så jag inte ville ha det. Inte mest ovanligaste namnet, men definitivt inte vanligaste! Hur kunde jag veta att andra tyckte som mig? Eller iof som min sambo som var den som bestämde namnet eftersom alla mina förslag alltid påminde honom om något eller någon eller var fel på annat sätt.

Nu måste jag ta mig en funderare på om jag vill att bäbis ska få det namn som är vanligast i Sverige när hon föds...

Slädföret består!

Så vi passade på att låta Vilandra dra lite släde vilket hon aldrig tidigare gjort.
Pigg och glad som vanligt, men säker som få!
Vår lilla goa klippa!

Det bara bidde klart

Jag tycker inte vi inhandlat så mycket... Men plötsligt finns det mesta? Kanske för att vänner har stoppat till oss lite "bra att ha" saker och min kära mor likaså. Och så inhandlar man något själv sådär i förbifarten på ICA när man "ändå är där".

Skötbordet är uppe, och som ni ser redan välfyllt. Konstigt... Hur kunde det bli så?

*snörvel snörvel*

Har just blivit fri från en förkylning med feber och hosta.
Nöjd över att vara redo för att bli lite anfådd i förlossningssalen kommer nästa feberattack och halsont. JIPPIE!

Höjden av trötthet - när man blivit så anfådd av att sätta sig på sängkanten så man inte orkar lägga sig innan man pustat ut!
Usch, jag är gnällig. Sådär "sjukgnällig".


5 januari 2010

...och en slank han ned i diket!

Japp, så var det. Iof gammalsidesstoff från förra veckan, men ändå en liten irriterande story som ni bör få ta del av.

Vi har varit sååå nöjda med vår nya (bättre begagnade) bil. Lite mindre (även billigare) men ändå alldeles tillräckligt med utrymme för oss just nu.
En vacker, gnistrande vinterdag i förra veckan ska jag in på ett traditionellt besök hos barnmorskan. Fogarna har plötsligt blivit bättre, vilket innebär att jag har kunnat köra bil själv och slipper bli skjutsad överallt. *peppar peppar*

Jag hinner ett par km hemifrån, och som tur är inte på någon av de större vägarna. Då låser sig bromsarna. Eller rättare sagt HÖGER bakbroms låser sig. Ni kan tänka er hur bilens köregenskaper blir då på välplogad vinterväg utan sand!
Jag gasar först för att försöka räta upp bilen och bakändan som obevekligt drar mot höger. Men får snart ge upp eftersom resultatet blir att hela bilen drar sig ut mot högra diket.
Istället minskar jag försiktigt farten, men bilen vill åt sitt alldeles speciella håll. Runt höger bak! Och gör en helomvändning på vägen. *suck* Tyvärr känner inte bilen av att det är skog och snöiga fina diken vid sidan av vägen, eller att vägen är för smal för att göra en sportvändning med låst högerdäck utan att använda denna snöiga yta.

Så där sitter vi, med ändan rakt ut, blockerande resten av vägen. Som tur var gick det ju riktigt långsamt när det hände, så skogen fick stå kvar orörd.
En dam stannar (är ju så illa tvungen eftersom hon inte kommer förbi) och jag kravlar ur bilen, höggravid med magen i vädret. Hennes kommentar var
"du vet att du kan få böter för det här va?"
Inga gravidhormoner gör sig till känna och jag funderar på exakt vilken paragraf hon hänvisar till. Felparkering? Gör den stressade tanten en tjänst och svarar bara "ja" och ringer min sambo som är i Axvall och jobbar.

Välkommen hem sambo kära! Vår *'&#"/¤ bil tycker det är kul att bromsa av sig själv! Transformers Bumbelbee-släng dig i väggen!

Nåja... slutet gott, allting gott. Sambon kommer, sopbilen har fått stanna och vänta och likaså en annan trevlig man. Med gemensamma krafter får vi (de-jag och magen pekar mest) upp bilen och kan försiktigt placera den på en parkering 50 m bort.
Tid bokad på verkstad, och allt går på den garanti vi fick med när vi köpte den. Hur vi ska få den till verkstaden är dock en annan femma, men det är ju inte förrän i morgon...

"Kanske är det kylan" tänkte vi, jo-så är det säkert. Men inte tusan ska bromsarna låsa sig för det! Tänk om det hänt på E20. Härlig frontalkrock det kunde blivit!!!

Nya bilar ska klara av kylan, och visst-fryser spolarmunstycken eller annat sådant där är det väl förståeligt. Men BROMSARNA???

Hoppas för all del vår nya bil är en av de goda Autobot och ingen elak Decepticon!

Ute faller snö...

...i spiltan Bruno står.
Och äter lugnt sitt hö, när ljudet honom når.
Att selen lyftes ned, och framför släden snart.
Han sedan sig med oss beger, iväg med väldig fart!

Bjällerklang, bjällerklang...



 

Gott nytt år!

  

God fortsättning allesammans!

rik om du vill

Tankar på djupet utifrån mig själv som journalist, mamma, socialpsykolog, egen företagare och människa. De viktigaste orden är de du själv läser på de blanka raderna...

RSS 2.0