Fredagsnöje

Vi beslutade oss för att fylla även fredagen med trevliga nöjen. Man börjar ju småsakna sina vänner nu när allt börjar bli vardag. Jag inser hur mycket jag missat det sista året när mitt bäcken och graviditeten har krånglat som det gjort. Så mycket man egentligen velat göra. Så mycket man utan att tänka på fått avstå under den tid man tillbringat i sängen...

Så nu åkte vi och hälsade på det underbara Fägregänget! Mysigt värre. En härlig känsla att kunna förvandlas till en mer socialt anpassad varelse igen. Med mindre värk och mer rörlighet. Det gör susen för humöret vill jag lova. (till min sambos förtjusan). Ständig värk i kombination med ett otroligt överskott på hormoner är en intressant kombination! Inte förrän nu har jag förresten märkt att jag haft väldigt ont tidigare, och då är jag ändå inte smärtfri än! Kroppen är otrolig!!!

Senare blev det mormorbesök igen. Och då fick Alice (och vi) äran att träffa goa morbror Anton, mor Åsas fina kusin Veronika och glada plastmoster Anette. Dessutom avnjöt vi en underbar gulasch.

Och lillan var så go och glad hela eftermiddagen! Inte en enda kramp i magen sedan i förmiddags! Underbart! Nu ler hon också, och det lär inte dröja länge förrän hon flirtar med hela världen!!!

Tycker redan tiden rusar och skulle gärna ha en livsdosa med pausknapp... Bara för att hinna njta av den här tiden extra mkt. Hon har ju redan gått upp ett kilo och växt 4 cm. Lillan är drygt två veckor och inte alls så liten och nyfödd längre...

Allt har sin tid!
Verkligen...

Snöstormsrally och kolik

Ja, efter sömnlösa tre dygns vaggande, vyssjande, sjungande, matande och jag vet inte vad och ändå inte en tillstymmelse till att lillans mage skulle sluta göra ont höll vi på att ge upp av ren utmattning. Den lycka jag upplevde efter att mina bäckenleder blivit drastiskt bättre efter besöket hos sjukgymnasten i Tibro som jobbar med fotmobilisering hamnade snabbt i skymundan när lillan hade så ont. Och tillräckligt bra för att bära omkring på henne är jag ju fortfarande inte...

Strikt mjölkfritt för modern gäller nu (och JÖSSES vad mycket det är mjölk i). Minifomdropparna som ska hjälpa gav snarare motsatt effekt så de har vi slutat med. Sempers magdroppar fortsätter vi dock med. Om de ger effekt vet jag inte, men de gör det i vilket fall som helst inte värre. Men så fick vi igår ett tips från en klok gammal kvinna. Dillavkok!

Recept för sömnlösa föräldrar: En nypa dillfrö i 3-4 dl vatten kokas. Sila sedan bort dillfröna och ge fingervarmt till barnet. Små barn med tesked och större barn i nappflaska. Ofarligt på samma sätt som vatten och kan ges i de mängder man tycker är lämpligt.
Detta sätter fart på magen och släpper ut luften där bak som bara den!

Inatt har vi fått sova! Och även om hon fortfarande har ont i magen så är det MYCKET bättre.

Mitt i all trötthet och matthet insåg vi att det var helt fel att sitta och gräva ned sig här hemma. (även om det är lätt att gräva nu med all snö) Istället packade vi in hela familjen i bilen och åkte och shoppade på bokrean trots att snön vräkte ned. Där fick lillan en "min första bok" (så tyvärr "plastmamma" Lotta- vi kunde bara inte låta bli när den låg där så fint och väntade på oss). Sedan köpte vi ett tevespel på rean också lagom till vår 30-årsdag. *hi hi* Något kul ska väl föräldrarna få leka med emellanåt.

Sedan besökte vi mormor på vägen hem och åt goda smörgåsar.


En trött far och dotter

Lite bilder...

 
Alice fem dagar gammal ombytt och klar för sängen    Lite äldre och redan intresserad av OS


Måhända har hon drag av sin far bortsett från skägget ;o)
 

 

Småbarnsförälder

Ja, då har man en ny identitet att identifiera sig med då. Det tar lite tid, att hitta sig själv i den nya rollen. Men helt kort kan känslorna beskrivas som spännande, utmanande, deprimerande, storsinta, kärleksfulla, upplyftande, himlastormande.

Tänk dig ett scenario där alla känslor du någonsin trodde fanns blandas med mixer för att sedan ges ut i portioner bit för bit. En beskrivning som känns ganska realistisk.

 

Har insett nu när man landat lite att det finns vissa saker vi behöver införa på vår inköpslista;

- Bra sopkorg till alla blöjor
- Bäddset till vagnen
- Bäddset till spjälsängen
- Amningskudde
- Babygym
- Badtermometer
- Speldosa
- Mobil till spjälsängen för lillan att titta på
- Något roligt att hänga i bilbarnsstolen som lillan kan titta på
- Något roligt att hänga i barnvagnen som lillan kan titta på
- Fler småhanddukar att torka med
- Babysitter (Alice har meddelat farmor och farfar detta)
- Miniformdroppar
- Minivetekudde
- "Mitt första album" att skriva lite i och sätta in bilder i


Dock har vi ingen brådska med att inhandla sakerna utan tar det lilla lugna här hemma ett tag till...

Välkommen älskade dotter!

Älskad och efterlängtad.

Alice
2010-02-09 klockan 08.52
3285 g och 48 cm lång

Bara för sakens skull...


Gravid vecka 1 (dag 1) och gravid vecka 41 (dag 6)

Vem är släkt med vem?

Någonstans i bilden finns det vissa släktskap. Gissa vilka?

Grattis Brorsan!

Firade Brorsan i veckan och uppdaterar här med lite bilder...



"Han är verkligen pojkvänsmaterial" uttryckte någon det vackert i fyllan så sent som igår. He he. Det du Bros! Exakt vad som menas med "pojkvänsmaterial" är jag dock inte riktigt säker på...

Kram på dig!

Vecka 40+0

Och ingen bebis i sikte...

Det är jobbigt att vara höggravid. Japp! Fast det känns kanske ändå inte så extremt jobbigt för mig som har haft åtta månaders helvete tidigare. Mår bättre nu än någon gång under graviditeten. Sen att alla höggravidssymptom gör sig till känna och att jag inte får sova och inte kan äta och är otymplig och... ja You name it. Det är ju bara som det "ska vara".

Så en stor del av tiden trallar jag faktiskt omkring och tycker att livet är ganska häftigt. Planer på att sitta upp på hästryggen har till och med infunnit sig. Men sambon får mig som tur är på andra tankar genom att påminna mig om mitt illa grinande av att bara slå mig ned på toalettringen och lätta på trycket i blåsan. Eller mina slowmotionrörelser då jag suttit ned längre tid än en minut och ska resa mig. Det där bäckenbandet och cervix ger sig minsann till känna och hade jag inte vetat bättre skulle jag tro att det var på väg ut alltsammans.

Men ni förstår, tankar på att sitta upp på hästryggen känns ÄNDÅ genomförbara... Nu när jag skriver förstår jag faktiskt inte riktigt hur jag tänker. Men ÄSch. Jag är ju gravid, är man inte befriad från tänkande då?


Något annat bra är att min restade dator enligt information jag fått äntligen ska komma in på lager. Sedan åskan tog den andra i somras sitter jag här med en supermaskin sedan 1997. Behöver jag säga mer än så? Jag förstår varför man har telefonkataloger. Faktiskt! För att söka efter nummer via nätet SUGER för tillfället (liksom att ladda många andra sidor). Det tar längre tid än ringa till grannen, be honom sätta på datorn och söka fram rätt person.

Länge leve telefonkatalogen!

rik om du vill

Tankar på djupet utifrån mig själv som journalist, mamma, socialpsykolog, egen företagare och människa. De viktigaste orden är de du själv läser på de blanka raderna...

RSS 2.0