Glada grisar...
...är goda grisar.
Japp! Så är det!
Därför har jag valt att äta en glad gris som fick dö på sin egen gård och sedan fraktas till mig i bitar för att paketeras och frysas in. Timmarna innan vi paketerade diverse köttfärs och sidfläsk så sprang den i sin hage.
Och visst kan det se lite makabert ut, men det känns gott för både mage och hjärta när vi igår åt en underbar måltid i form av fläsk med löksås.
Sören Kierkegaard
Han lyssnar inte när jag ber honom lyssna.
Han finns inte när jag ber honom finnas.
Han tar mig inte på allvar när jag ber honom ta mig på allvar.
Då höjer jag rösten för att han ska höra.
Då tar jag tar mer plats för att synas.
Då mår jag sämre för att han ska ta mig på allvar.
Men han lyssnar inte heller när jag skriker.
Han ser mig inte heller mer när jag tar mer plats.
Han tar mig kanske något lite mer på allvar när jag mår sämre än jag borde.
Inombords gråter min själ. Tårar som får lillan där inne att vifta omkring mer. Som för att säga ”mamma jag är här, jag hör dig, jag ser dig” Och jag lägger handen på magen, och känner henne. Känner hennes respons på mina outtalade känslor. Känner hennes rörelser i takt med min oroliga omättade själ. En själ som ropar efter förståelse, tillit och respekt.
Jag förstår dig lillan! Så långt jag bara kan ska jag för alltid försöka förstå, visa dig respekt och all den ömhet och kärlek man har för en dotter.
*-*-*-*-*-*-
Men han lyssnar inte heller när jag ödmjukt ber honom lyssna.
Han finns inte heller när jag ödmjukt ber honom finnas.
Han tar mig inte heller på allvar när jag ödmjukt ber honom ta mig på allvar.
I min förtvivlan ber jag om att få vara ensam. Som en sista utväg där jag kan läka mig själv. Samla mina tankar. Ge mig själv den förståelse och de lyssnande öron jag inte känner att jag har. Ge mig själv respekt.
Men han lyssnar inte när jag ber honom lyssna.
Han finns inte när jag ber honom finnas.
Han tar mig inte på allvar när jag ber honom ta mig på allvar.
Och så står jag där och får försvara mig inför honom, trots om att jag bett om ensamheten. Jag står där och kämpar med att hålla mig kvar på jorden. Kämpar med att dämpa ångesten. Kämpar med att få dig att stilla dig i magen eftersom du reagerar på din mors känslor. Kämpar med att hålla tårarna tillbaka. Kämpar med att fortsätta stå upprätt. Kämpar med balansen.
Och när tårarna väl kommer ser han dem inte.
Han ser inte mig.
Han ser inte dig.
Han ser inte tårarna.
I skeendet som är ser han bara sig själv. Och dig och mig som ett elakt ont.
Och jag får försvara mig. Och jag får försvara dig. Om igen. Gång på gång. Ta ansvar för situationen. Ta ansvar för hur det ska bli. Ta ansvar för konsekvenserna.
Men jag känner konsekvenserna väl.
När han inte lyssnar slutar jag tala.
När han inte finns vänder jag mig bort.
När han inte tar mig på allvar slutar jag se honom.
Och när han sedan vill lyssna är jag i mig själv. Ensam är stark.
Och när han sedan vill finnas är jag i mig själv. Ensam är stark.
Och när han sedan vill ta mig på allvar är jag i mig själv. Ensam är stark.
Mitt liv baseras inte på andras villkor.
Mitt liv baseras inte på andras vilja.
Mitt liv baseras inte på andras ögon.
Mitt liv baseras på mina känslor, mina behov och på det sätt jag ser saker.
”Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv, när han tror att han kan hjälpa andra. För att undervisa någon måste jag visserligen förstå mer än vad han gör, men först och främst förstå det han förstår. Om jag inte gör det, så hjälper det inte att jag kan och vet mer. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom. All äkta undervisning börjar med ödmjukhet inför den jag vill lära och därför måste jag förstå, att detta med att undervisa inte är att vilja härska, utan att tjäna. Kan jag inte detta, så kan jag heller inte hjälpa någon”
Sören Kierkegaard.
Jag kunde inte sagt det bättre själv
Det där med regnfritt...
Det existerar nog inte. Strax efter att jag bakat mitt bröd kom regnet. Det är uppehåll nu på morgonen också, men hur länge tro?
Brödet blev i vilket fall kanon och har fått mer än godkänt av sambon.
Ska nog köpa hem lite mer jäst och baka lite till. Billigt, nyttigt, gott och ett bra tidsfördriv.
Idag väntar naprapaten.
I morgon förmiddag ska hovslagarbilen värderas så vi kanske kan få ännu lite mer rätsida på vår ekonomi nu när hovisbilen bara används som arbetsbil max en dag i veckan.
I morgon eftermiddag ska vi "slakta". Åka till en gård och välja ut en glad gris som slipper transporteras fram och tillbaka innan den avslutar sitt liv. Kan kännas lite makabert-men vi hade ju inte låtit bli att äta griskött för det. På det här sättet sparar vi både på djurets hälsa och utsläppen i miljön.
Sambon ska dessutom gå en fortbildningskurs inom sitt yrke. Jättekul! Vet att han har längtat efter att förkovra sig. Idag är han på anrika Mustad på studiebesök.
Vår underbara Bruno har fått permission över helgen- så han ska få komma hem till gården igen efter en veckas vistelse på kliniken. Sedan får vi se om han blir kvar hemma eller inte. Vi får hålla tummarna för att läget är stabilt. Han har charmat alla och envar där inne nu när han blivit lite piggare, och även om krisen inte är över än så ser det ju ut som om han får stanna här med oss i jordelivet i vilket fall. Att utreda eventuella framtida men är dock ännu för tidigt.
Man upptäcker att man är tjock...
...när man öppnar dörrarna mitt på magen.
...när du hoppar in på din stol för att släppa förbi någon och de fortfarande står kvar och väntar på att få passera.
...när man blir arg på hästen för att den inte flyttar sig mer åt sidan så du kan gå förbi-för att inse att den redan står så nära väggen den kan komma.
...när skrivbrädan framför dig i skolans föreläsningssal inte går fälla ned.
...när du skjuter bak stolen i bilen för att få plats men inte når ned med fötterna till pedalerna.
...när du tar på dig morgonrocken och inser att den inte räcker runt.
...när du måste kramas från "sidan" för att du ska få plats i någons famn.
...när du inte kan frisera dig där nere eftersom du inte ser ett dugg.
...när du tappar saker och de studsar på magen en gång först innan de fortsätter sin färd.
...när du inte ser vart du sätter fötterna i trappan.
Jag har ju inte ens hunnit vänja mig! Men lika bra är väl det, för snart är väl magen borta igen.
En dag...
Vad gör man då?
Gläds åt att solen visar sig lite istället för regn! Javisst!
Och så hittade jag ett paket jäst i kylen som blev för gammal häromdagen. Hmm...
Jag chansar. Satte just en bröddeg så får vi se hur jäsfrekvensen ser ut. Nu hinner jag duscha och värma fogarna lagom till dess den jäst klart. Kanon!
Julbak på Långemossen!
Favorit i repris!!
Bullar mumsades, pepparkakor bakades, godis kokades.
Och inte att förglömmas- ÅTS!
(värdinnan hon fick ont i magen-hela natten hela dagen)
Gråzonen
19 janurai 2007
Det du inte kan se, det du inte kan höra och det du inte kan röra. Finn det i dig och se med andra ögon, känn med andra fingrar och lyssna efter andra ljud.
22 januari 2007
För sanningens skull...
...ger jag mitt liv.
För sanningens skull...
...ger jag ditt liv.
För sanningens skull...
...tar jag mitt liv.
För sanningens skull...
...har jag mitt liv.
Kära sanning. Lev med mig, ge av dig, ta av mig. Vill inte vara utan dig. Älskar dig!
17 april 2007
"Min väns röst höll till
på minuternas baksida"
(Tranströmer)
11 juli 2007
Livet är inte svart eller vitt.
Allt är inte sant eller falskt.
Men en bra måttsticka bör nog ändå vara att tänka steget längre och se hur det påverkar människan i fråga.
Så snälla ni... fortsätt spela sanningens spel med mig, även om ni inte alltid känner er som vinnare.
Våga lev i gråzonen.
Konstanta sanningar //Favorit i repris//
Man ser på sig själv på ett speciellt sätt. Ja så är det
Ibland skriver jag inte punkt efter saker eftersom det finns mer att läsa mellan raderna. Ja så är jag
Dolda tecken och svaga nyanser av hemligheter är väl genomtänkt nedtecknade i det jag skriver. Ja så är man
Man ser på sig själv på ett speciellt sätt. Ja så är det
Men synen man har på sig själv, är inte något man ska räkna med vara konstant.
Den äkta sanningen är den som vågar vara variabel.
Den äkta sanningen är den som vågar vara den storhet som förändras.
Sommardäck //favorit i repris//
Ljusgrå lack och svartgrå list i en '06as modell
Jag öser på för fullt i stan som en 80-talsrebell
Jag sveper över landsvägar ja jag
sveper genom natten
Och tar det cool till kvällens sound med en
säker hand på ratten.
Sommardäck, när jag svävar fram i mörkret, aha
Sommardäck, det ger en skön hiway feeling
Sommardäck, när jag glider fram på gatan, aha
Sommardäck i min mellanklassbil.
De' e' en ganska enkel sak att få en man till att åka me'
En enda liten "hjälp mig blick" o sen ligger de flesta i lä
I skogens vilda nattrafik ja där
trivs jag allra bäst
Där gäller bara hålligång och vem som
hörs och låter mest.
Sommardäck, när jag svävar fram i mörkret, aha
Sommardäck, det ger en skön hiway feeling
Sommardäck, när jag glider fram på gatan, aha
Sommardäck i min mellanklassbil.
Ljusgrå lack och svartgrå list i en '06as modell
Jag öser på för fullt i stan som en 80-talsrebell
Sommardäck, när jag svävar fram i mörkret, aha
Sommardäck, det ger en skön hiway feeling
Sommardäck, när jag glider fram på gatan, aha
Sommardäck i min mellanklassbil.
Sommardäck, när jag svävar fram i mörkret, aha
Sommardäck, det ger en skön hiway feeling
Sommardäck, när jag glider fram på gatan, aha
Sommardäck i min mellanklassbil.
Sommardäck
Sommardäck
Sommardäck...
Hundhyss
Vi har ju en tiomånaders "valp" här hemma och skryter sååå om hur duktig och enkel hon är. Men när man vänder ryggen till dansar tydligen råttorna //RASSLA// på bordet.
Är inte alla stolar inskjutna alla centimeter som går hoppar hon upp på dem och vidare upp på bordet för att som idag kalasa på vår nybakta sockerkaka vi bjudit vårt besök på.
Jag och lillkillen fick bästa idén! Vi gillrade en FÄLLA! Två råttfällor på stolen skulle hindra lillvalpens framfart.
Döm om min förvåning när jag kikar runt hörnet och Rassla glatt kalasar på sista biten lockbete=sockerkakskant och den ena musfällan inte är rörd på stolen och den andra är puts väck BORTA.
Efter lite letande i päls, golv och under möbler hittar jag den. I HENNES KORG väl gömd. Och när jag bara nuddar den slår den igen PÅ MITT FINGER: Aj aj aj... *stön*
Lillvalpen har alltså försiktigt flyttat på fällan till sin korg, gömt den under filten, hoppat upp på ena hörnet på stolen. Gått upp på bordet och tagit ned sockerkakan samma väg. Sedan har hon-eftersom hennes korg var belägrad med MUSFÄLLA- gått till andra vovvens plats och börjat kalasa på godheten.
Nu är hon mätt och belåten vill jag lova...
Dags att fundera ut nytt smart sätt att överlista lillvalpen. Hmm...
Ideér någon???
Funderade på en sak till...
Angående budgeten till vår ny lilla familjemedlem.
Vi har hittills i budgeten på 3800:- fått in
Två barnvagnar (en finvagn och en "stallvagn" som ska rulla i leran).
Skötbord.
Säng.
Bilbarnsstol.
Kläder till hela första halvåret.
Gravidförsäkring.
Inredning och renovering av barnrum.
Bärbar ligginsats som även går använda som säng.
Skötväska.
Bärsele.
Fina bra saker. En del nya, de flesta bättre begagnade.
Behöver vi något mer? Känner att många andra jag pratar med har sådan hysteri över allt som måste köpas in. Är jag lite konstig som tycker att det räcker? Vad har jag missat?
Visst, lite blöjor, nappflaskor, nappar och amningskupor etc. Sådana där saker... Det blir ju rätt dyrt ändå sedan, men just nu känner jag mig väldigt lugn och har inte något behov av att köpa något mer känns det som.
Måste man ha något mer???
Varför ska man göra det krångligare än så?
Har vi missat något stort???
Bäst att fråga... Hur har ni som har vana gjort? Har jag förbisett något?
Många bäckar små...
Men ekonomi är inte snålhet mina vänner.
Ekonomi är inte heller att jobba ihjäl sig.
Ekonomi är inte att vinna på lotto.
Ekonomi är inte heller att välja icke kravmärkt.
Ekonomi mina vänner är att våga satsa tillräckligt mycket för att våga vinna!
Hur får man då råd med det? Länge, länge har vi inte haft råd att satsa rena pengar för att kunna vinna på det i slutändan utan har helt enkelt fått leva "på randens kant" om man uttrycker det lite enkelt.
Nu, ÄNTLIGEN, har all planering och all tid vi lagt ned för att få reda på ekonomin gett lön för mödan.
Hur undrar ni?
-Ett enda lån har löst de mindre lånen=mindre avbetalning/ månad pga bättre lånevillkor.
-Ny bil har införskaffats som kostar flera kronor mindre än den förra familjebilen varje gång vi sätter oss i den.
-En utgift på investering av gummimattor i samtliga boxar/ spiltor kommer nu minska ströåtgången med två tredjedelar per häst.
-Inhandling av närproducerad mat direkt från bönderna häromkring ger oss mer pengar över i kassan.
-Noggrann planering av restrerande matinköp=färre resor och bättre mat hemma.
-Alltid full tank vid varje tankning=inga extraresor för att leta mack i onödan vilket innebär några kronors mindre bränsleförbrukning.
-Omteckning av gamla avtal, uppsägning av onödiga tjänster, kontakt med olika banker för bästa räntevillkor och offerter från försäkringsbolag samt elbolag är också saker som nu nystats upp och då ger oss mer klirr i kassan!
-Inhandling av ved med mkt god energi=mindre eldning och mindre vedförbrukning för att hålla huset varmt.
-Onödiga saker man gärna samlar på sig så som selar, sadlar, möbler och annat smått och gott har sålts. Saker vi aldrig någonsin kommer sakna...
Tänk vad länge vi har varit tvugna att spara för att lyckas börja spara!
Men NU! Äntligen börjar vi komma in på rätt köl...
(Dock har jag inte riktigt räknat med jul, sjukskrivningar och ny familjemedlem, men den dagen den sorgen!!! Och får jag nu inga sjukskrivningspengar alls så må så vara. Vi får väl se hur länge FK tänkt hålla inne med besked. sex månader nu är ju rätt länge. Men, men...)
Stoooor julklapp!!!
Vi har fått en stoooooor julklapp i form av många många mååååånga små delar. En hel barnklädesgarderob med kläder till det första halvåret!!! Tack tack tack goa ni!!! Längtar tills vi ses A,T och lilla M (inte bara för klädernas skull så klart *fniss*)
Så nu kan vi helt enkelt låta våra futtiga kronor i plånboken gå till något annat. Kanske en sådan där bilbarnstol med insats vore smidigt ändå istället för att hyra en utan insats? Lätt att bara lyfta in och ut ur bilen. Slippa krångla i och ur med lillan varje liten kort shoppingtur eller matshoppingrunda. Bara att flytta stol från insats till kundvagn...
Och så kan vi ju också be nära och kära att i första hand välja andra små presenter än kläder till vår lilla Alice!
Åh vad underbart allt är! Hösten. Magen. Livet.
Till och med min för tillfället rejält baksmälledoftande och bakfulle sambo är underbar!! *ler*
Från oss alla- Till er alla- En riktigt stor KRAM
