Han: Jag har inte svar på alla frågor. Inte ens mina egna. - Minst av allt mina egna.

Hon:  Ja, vem har svar på frågorna tro?

Han: Jag vet inte. Och det hemska är att frågorna blir fler och fler och svaren färre och färre.

Hon: Jo, men det är bara journalister som hittar en så massa frågor... andra skapar antagligen inte riktigt lika många, och det är bara vi journalister som sliter vårt hår, blir av med jobbet, livsgnistan, vårt kall och levebröd när vi inte får våra svar.

Han: Det kanske är en yrkesskada vi har?

Hon: Eller så är det så att vi blev journalister för att vi var som vi var

Han: Bra tanke. Du har talang!

Hon: Medfödd! *ler smått* Efter alla djupa tankegångar har jag en del att komma med.

Han: Talang, ambitioner, stort hjärta och stadens snyggaste bröst. Du är en dröm tjejen!

Hon: *småler*

Han: Bra att du ler. Du förtjänar ett leende.

Hon: Jag vill inte förtjäna att le, jag vill förtjäna andras leende!

Han: Du förtjänar redan andras leenden. Men jag är inte säker på att du verkligen begriper det.

Hon: Nej, det begriper jag verkligen inte... *tyst*...kan inte förstå hur det går till.

Han: Men du är en tjej som folk tycker om och inspireras av. Jag vet att du inte fattar det (eller inte vill fatta det), men det är ändå sant! 

                                                                 Vissa människor berör mer än andra, det går inte komma ifrån...