Så är det. När jag rutinmässigt loggar in på min blogg och lägger fingrarna på tangenterna och ska börja skriva upptäcker jag det... Jag rynkar pannan i tron om att något måste dyka upp, som alltid. Men nej, nej. Det är tyst. Konstigt... Jag tror det är ett tecken på att jag är lugn inombords. Då borde det vara bra. Men ÅHHHH vad tråkigt. Ett sådant liv vill inte jag ha. Vill uttrycka mig.
Högt, lågt och mycket.
För er, för mig för världen...

*suckar och loggar ut igen*