Tårar igen!

Men varifrån kommer de egentligen? Djupt, djupt där inne är det något som pockar och vill ut... Något starkt, ändlöst och fascinerande. Jag skulle nog vilja kalla det för kärleken. Men... liksom allt annat som inte får utlopp så kommer det en annan väg. Via tårar. Som jag inte förstår, som andra inte förstår, som egentligen inte är annat än min vanliga vardag, men som ser så dramatiskt ut. Blöta fläckar på tidningen vid köksbordet, på kudden i sängen, på skjortan...

En sak har jag lovat mig själv! ALDRIG mer tomma löften! Jag håller ärligheten så högt så det vore en avvikelse utanför min natur att acceptera fler sådana. Jag vill aldrig lova saker jag inte är säker på att kunna hålla eftersom jag vet att det kan ta illa i människors hjärtan. Ledsen ni där ute om jag verkar velig i mina beslut ibland, men å andra sidan kan ni alltid lita på mig när jag väl beslutat eller lovat något!

Så är det! Vill ni vara mig nära (jag vill väldigt gärna ha er nära) så får ni spela sanningens spel. Annars backar jag snabbt och hastigt. Tomma löften är nära osanning...

Jag kan ta mycket, jag är stark och glad, förlåtande och hjälpsam till alla som önskar detta. MEN. Tomma löften och osanning. Snälla, jag ber er. Skona mig från lidandet det skapar i mitt hjärta och sinne.
För jag är svag, vek, orolig, självkritisk, rädd och osäker när det handlar om det. Det bryter ned mig, och jag ber er... 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

rik om du vill

Tankar på djupet utifrån mig själv som journalist, mamma, socialpsykolog, egen företagare och människa. De viktigaste orden är de du själv läser på de blanka raderna...

RSS 2.0