Och igen...



Och igen så fann jag den. Lyckan som flyktigt fladdrar förbi framför näsan.
Och igen hann jag den. Lyckan som annars är lätt att missa.



Och igen såg jag den. Lyckan som annars är svår att se.
Och igen låg jag bredvid den. Lyckan som annars brukar smita.



Och igen tog jag den. Lyckan som annars är svår att få.

Och igen log jag åt den. Lyckan som annars är svår att glädjas åt.


Och igen så finns den
Och igen så minns den
Och igen så finns jag
Och igen så minns jag


Återigen var det någon som gav mig den då jag minst anade det. Tack! Tack för att du är du, och för att du hjälpte mig att finna och hinna och känna och fånga.

Lyckan för en natt...




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

rik om du vill

Tankar på djupet utifrån mig själv som journalist, mamma, socialpsykolog, egen företagare och människa. De viktigaste orden är de du själv läser på de blanka raderna...

RSS 2.0