Och med våren kom den...
Den lyckliga vintern. Den vita lyckliga rena vintern. När våren började ta för stor plats smög den försiktigt och frågande in natt ett. Kände lite trevande på marken, men beslutade sig för att marken villa vara för mycket med våren ännu.
Återigen, natt två, kom vintern tillbaka och kände efter på marken, på de nedblåsta träden, på den våriga skyn. Men de ville fortfarande hellre vara med våren.
Natt tre, då tog vintern våren. Tog marken, tog träden, tog skyn och gräsets groende rötter. Tog katternas marsande ljud och hästarnas päls som blivit tunnare. Vintern hade fått nog, den tyckte det var dags att ta sig plats eftersom ingen lyssnade när den bad snällt.
Jag följer vinterns exempel. Gör det ni med!
Dags att ta sig plats för att få finnas!
Dags att ta sig plats för att få finnas!
Kommentarer
Trackback
