Stolthet i hjärtat!
En sista bangenomgång innan start
Idag har min lilla duktiga beridare tävlat med två av mina små ponnyer.
Det slog mig idag hur enormt mycket hon har utvecklats i sin ridning.
Jag är så stolt över henne och hennes insatser.
Det är med en stor stolthet i mitt hjärta jag ser henne rida genom hoppbanan snyggt prydligt och med så helt rätt korrigeringar på de busiga små ponnyerna. Att hon dessutom är född med horsemanshipstänkande och ett ödmjukt sätt gör ju att det är ännu roligare att följa med och coacha henne på tävlingar.
I bakgrunden farmor, farfar, mamma och lillasyster
Jag måste vara rädd om denna lilla talang!
Jag ska försöka matcha henne på allra bästa sätt och jag hoppas att jag kan få henne att växa ytterligare i sin ridning och som människa.
Det vore ju roligt om jag kunde lova att behålla en av hennes favorithästar, men det skulle ju aldrig fungera eftersom det är ett försäljningsstall jag driver. Men det är ju både fördelar och nackdelar med att ha olika ponnyer att rida och tävla. Om en ponny inte passar, blir sjuk eller halt så byter man ju bara, man slipper bli stående med en ponny som man av någon anledning inte kan rida, och man lär sig oerhört mycket på att rida olika hästar. Jag får helt enkelt försöka se till att det finns en lämplig ponny inne till henne hela tiden.
...Jag blev så jätteglad när jag läste det fina som du har skrivet om mig så jag börja gråta.
Tack!!! så hämskt mycket Kramar Flisan :) :)
Jag menar varenda ord gumman. Kram på dig
Ni är inte de ända som blir tårögda av att läsa de kännslor som beskrivs.
Kämpa på :)
Det var gripande att läsa om vårt första barnbarn, vi blir så stolta över Flisan, och Johanna som alltid ställer upp för barnen, även lillsyrran för att hon "orkar" hänga på jämt.Du var en trevlig bekantskap för oss Åsa! Hälsningar Elenor o Gunnar (farmor o farfar)
När jag var liten ville jag bli som pippi Långstrump.
Inte bara för att hon var stark utan för att hon hade en egen häst ,ett eget stort hus, vågade ta plats och ifrågasätta,
med andra ord en ganska bra förebild för en ung flicka.
Pippi är också nästan alltid glad, men kan nog känna sig lite ensam i sitt stora hus ibland.
Mina döttrar har också en förebild som i mångt och mycket liknar min.
Jag tycker att de gjort ett bra val.
Om du någon gång känner dig ensam i ditt stora hus , så finns det vänner här... Kram
Åh... nu är det min tur att bli tårögd...
Jo och förresten... Tack snälla för de otroligt fina bilder jag blir sponsrad med hela tiden *ler stilla*
Tack! Men det är alltid roligt att få tillfälle att ta kort. Skulle dock behöva ett nytt objektiv för lite dunklare ljus. Typ, 12000:- senare :(
ååh vad fint du skriver om mig jag tycker att du är på snäll!!!
Puss o kram felicia
STOLT det är precis vad jag är för att jag har dig Åsa.
du fins i mitt hjärta nu och ska finas där i evigheter!
