17 maj 2006

ja du...

vet ej vad du refererar till men jag känner inte igen min lilla"unge" utifrån det du beskriver.Är dom rädda?Utifrån en mans perspektiv ska kvinnan vara liten o bräcklig inte kunna så mycket själv för då känner han sig inte behövd.Utifrån kvinnans..så är det tyvärr jantelagen som fortfarande gäller stenhårt här ska vi alla vara lika o gud nåde den som sticker ut.Tror vi kvinnor är värst.Är det detta som inte faller i god jord tro.Du måste nog låta andra ta hand om dig lite mer o själv sluta upp med att ta hand om andra man blir bara utnyttjad.Man ger o ger o får inget tillbaks det håller inte ilängden.Nu fick du några visdomsord.Önskar att jag kunde leva upp till dom själv

17 maj 2006... Känner du fortfarande likadant?



Jag tror att man är den man vill vara, medvetet eller inte. Om man inte accepterar sig själv, och inte heller gör något åt det så vill man nog omedvetet vara där fast det inte är bra för en... Eh, undrar om jag får fram vad jag försöker säga nu?

Alltså, att man som tex jag, inte litar på människor så skyddar jag mig med att säga att jag inte tycker om dem, att de inte är viktiga för mig osv - för att jag är rädd för att bli sårad. Men fram till nu så har jag inte förstått det fullt ut. Jag trodde verkligen inte att jag behövde dem, och jag trodde att de tyckte illa om mig. Men i själva verket var det jag som fick det att hända, omedvetet uppfyllde jag min självprofetia.Tack vare att jag har hittat en person som (jag tror) förstår mig så börjar jag bli mer medveten.



Alltså, jag tror du gör/gjorde det svårare än det är... på riktigt.



Men jag tycker om dig på riktigt, och jag vet att du är lite komplicerad men vem är inte det?! :)



Kram (fråga om du misstänker att du missförstår)

Åh mina vackra underbara nära... Ni är helt otroliga som ger mig så mycket.

Skriver inget... Men jag tror du vet vad som rör sig i mitt huvud nu ändå... nu när jag läser detta.