...dagar går.

När jag var liten, faktiskt ända till dess jag var runt tretton-fjorton år, så läste alltid jag och mamma "Gud som haver barnen kär" tillsammans på kvällen.
Jag vet inte riktigt varför det blev så. Vi är ju ingen djupt troende familj på något sätt. Än idag så minns jag varje betoning, melodin och varje nyans i meningarna på det där sättet som mamma läste den tillsammans med mig.

Det var fint tycker jag. Nu i efterhand så ser jag den fina stunden vi hade varje kväll tillsammans. Inte lång, men ändå fanns den där. Ibland sjöng vi den till melodin "blinka lilla stjärna" för omväxlings skull. Det kändes inte helt rätt att frångå kvällsritualen, men ändå lite spännande nytt.
Jag minns känslan än idag!

Vi är ju ändå kristna i det här landet (de flesta av oss), så varför inte låta dessa ramsor/ böner/ ord gå vidare i arv till våra barn. Det borde höra till allmänbildningen att kunna. Sedan vad man tror på är en helt annan sak.

Dagar kommer...
...dagar går.

---