Vet ni...

...jag grät när vi skildes åt mitt ute i ingenstans, på en lerig skogsväg vid en skjutbana.

I hemlighet.
När ingen såg.

En kram, ett leende, en blick...

Det skulle vara enkelt att förklara det med att det var min häst jag skulle sakna.

Men vet ni...

jag grät när vi skildes åt.


Saker kan bli så fel. Och jag vet inte om de någonsin blir rätt igen. Men livet är inte alltid förutsägbart.

En kram, ett leende, en blick...

En gång i tiden levde jag för det. Men saker hände på vägen. Nu blev jag påmind, och jag vet vad det var jag levde för.

En kram, ett leende, en blick...

Och jag grät...

I hemlighet.
När ingen såg.

Älskar dig
Har alltid älskat dig
Kommer alltid älska dig

Hur det än blir
Hur det än är
Hur det än var

Älskar dig


Kommentarer
Hästens nya ägare

Älskar dig också. Hur det än var, vad än vi gjorde och vad som än hände.

Milen är många och långa. Sorgligt. När vi skulle behöva varandra som bäst är vi som längst ifrån.

Men snart ses vi igen.

Hur det än var, vad vi än gjorde och vad som än hände så älskar jag dig.

2008-02-03 @ 12:51:39


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

rik om du vill

Tankar på djupet utifrån mig själv som journalist, mamma, socialpsykolog, egen företagare och människa. De viktigaste orden är de du själv läser på de blanka raderna...

RSS 2.0