Andra människor och så jag
Tänk om jag kunde vara lika förstående och inte döma mig själv på samma sätt som jag försöker förstå och vara gentemot andra.
Varför är jag hårdare mot mig själv?
Tänk om jag kunde tänka så som jag brukar i sådana lägen "det finns säkert en anledning till att hon gör som hon gör, jag vet inte hela sanningen, jag känner inte hennes tankar och känslor, så vem är jag att döma"
Varför är jag hårdare mot mig själv?
Kanske för att jag tror mig veta hela sanningen och känna alla mina egna känslor när det kommer till mig själv. Antagligen en farlig tro.
Varför är jag hårdare mot mig själv?
Varför är jag hårdare mot mig själv?
Tänk om jag kunde tänka så som jag brukar i sådana lägen "det finns säkert en anledning till att hon gör som hon gör, jag vet inte hela sanningen, jag känner inte hennes tankar och känslor, så vem är jag att döma"
Varför är jag hårdare mot mig själv?
Kanske för att jag tror mig veta hela sanningen och känna alla mina egna känslor när det kommer till mig själv. Antagligen en farlig tro.
Varför är jag hårdare mot mig själv?
En psykolog sa till mig en gång "varför är du inte mot dig själv som du är mot människor runt dig?"
Jag har funderat länge på det
Jag är mot människor som jag vill att de ska vara mot mig. Men jag behandlar inte mig själv på samma sätt. För mig gäller speciella regler. Hårdare regler, högre mål och större krav. Vill man bli bra får man sikta på att bli bäst så kanske medelvärdet hamnar på bra. Logiskt. Jag vet. Men den mest känslomässiga dumhet jag någonsin skapat.
Flicka lilla, inse, se och förändra.
Men måste jag verkligen det? Det går ju rätt bra nu...
Kommentarer
Trackback
