Den mörka djupgröna stadigheten
Känslan
är grön... Mörkt, djupt grön. Den Är inte elak, inte arg, inte orolig inte kall. Den är varm. En synonym till kärlekens djupaste blodröda grepp. Men den är också krypande, vankande, vinglande.Den är inte min. Den är lånad. Den finns bara då jag finns i det jag längtar efter. Det handlar inte om kärlek, nej inte om det blodröda greppet. Det handlar om den djupt gröna färgen. Den är stor och stadig, men vinglar då den försöker stå.
Jag längtar så. Jag vill hjälpa den mörkt djupgröna stadigheten att stå utan att vingla. Men det är inte jag som ska göra det, det är inte hos mig det finns. Den djupgröna stadigheten vinglar för att de som stöttar den bara kan stötta den om det blodröda greppet finns där.
Jag hoppas och kämpar för att den djupgröna stadigheten ska kunna stå själv. Ingen skulle bli lugnare, gladare, tryggare och lyckligare än jag då. Jag längtar så. Jag vill hjälpa den mörkt djupgröna stadigheten att stå utan att vingla. Men det är inte jag som ska göra det, det är inte hos mig det finns. Den djupgröna stadigheten vinglar för att de som stöttar den bara kan stötta den om det blodröda greppet finns där.
Den djupt gröna färgen finns inte i min värld, men jag har fått se, jag har fått känna och jag har fått uppleva den, och nu kan jag inte släppa den. Den var för underbar. Underbarare än all kärlek jag någonsin känt av, ärligare än all vänskap som någonsin funnits, klarare än all tro jag någonsin levt med. Jag KAN INTE släppa den. Jag KAN INTE...
Tack snälla ni som just nu ger mig all underbar djupgrön stadighet. Om ni bara visste, om ni bara insåg hur mycket det ger mig, hur mycket den gröna färgen innebär för mig. Ni har den, alltid. Då blir det svårt att förstå vad det innebär att aldrig ha fått leva med djupgrönt, aldrig se djupgrönt och aldrig få känna på en djupt grön färg. Jag är lycklig för att ni har den, men jag kan inte låta bli att bli avundsjuk. Nej, jag kan verkligen inte... Varför? Hur kan det djupgröna frammana avundsjuka hos mig när inte ens det blodröda lyckats med det? Jag gillar inte avundsjuka. Det leder aldrig till något gott.
Snart måste jag lämna tillbaka den mörkt djupgröna stadigheten...
Kommentarer
Trackback
