Känslomänniskans icke not
Nu vet jag bättre än att våga rida på vågen, bättre än att våga släppa taget, bättre än att sköljas med.
Livet har inte varit det snällaste mot mig. Men jag vill ändå inte säga tyvärr.
Den känslan av lyckoruset man uppnår när man lever ut sina känslor.
Den känslan av att inte hålla tillbaka utan vara all den människa jag är inom mig.
Den känslan av att se andra smittas av det gnistrande, sprudlande, leende, hoppande.
Den känslan av att kunna ge maximalt.
Den är underbar...
Även om jag balanserar på kanten ibland. Även om tankarna är många och djupa. Även om ideerna är galna och vilda.
Så tro mig... jag vill vara en känslomänniska.
Skulle bara vilja möta någon som också vill att jag ska vara det.
Vara den jag är, hela tiden, och inte bara vara så som jag är när jag är som bäst.
Japps!!! så är det, jag tycker som du.... det är klart fördelaktigare att ha nära till alla känslor...
Jag vill att du ska få vara den du är.. och är den du är en känslomänniska så snälla va de.. jag tycker inte mindre om dig för de sötnos!
Du är stark, snygg och alldeles alldeles underbar! Fortsätt vara Du, en dag kommer du hitta nån som uppskattar det! Kompromissa inte bort dig själv.. du kommer sakna dig och bli olycklig för det! Tro mig... been there - done that, might still be there!?
Tappa inte bort dig själv, det kan vara svårt att hitta tillbaka...
kram på dig vännen!!
Vem sjutton säger att du inte är det bästa som finns...?
Det finns så mkt att säga men aldrig någon tid....
klart att du ska va den du är tycker du är alldeles underbar för jag tror jag vet hur du är för du har nog inte ändrats så mycket sen vi kamperade ihop.du har åkt på hårda törnar i livet som jag tycker du kunde klarat dig utan men förhoppningsvis har du av detta blivit starkare än de flesta av oss.var dig själv du vet var jag finns om det behövs,även mitt i natten
Jag hoppas du hittar någon som kan ta dig för den du är; för du får inte kompromissa bort dig själv då slutar det som alla gånger förr.
Konstigt nog så hittade jag och min Någon tillbaka till varandra i helgen. Du vet ju hur det är; får man för mkt utrymme så tar man för stor plats. Han släppte mig fri och jag gick över gränserna. Nu insåg vi båda problematiken och kan gå vidare!
Du behöver någon lika stark, som kan låta dig vara men ändå inte låta dig löpa fritt. Tror jag iallafall..... sån är jag. Utan motstånd rusar jag snart på högvarv, men med någon som kan hålla mig i handen och dämpa mig lite så funkar jag ypperligt! (kom på en jämförelse. Är som Calistie; fick man bara ordning på all hennes energi och skarpa hjärna så var hon överlägsen; men lät man henne löpa fritt så blev det mest bara flök och bök!)
flyg lilla sparvöga.håller man en fågel i en knuten hand så dör den."kärleken"
