Syskonkärlek
Känslor så djupa, känslor så starka.
En våg av kärlek.
En känsla av lycka.
En nyfunnen insikt.
Syskonkärlek
En våg av glädje.
En känsla av samhörighet.
En nyfunnen insikt.
Syskonkärlek
En våg av hopp.
En känsla av gemenskap.
En nyfunnen insikt.
Syskonkärlek
Känslor så djupa, känslor så starka.
En våg av kärlek.
En känsla av lycka.
En nyfunnen insikt.
Syskonkärlek
En våg av glädje.
En känsla av samhörighet.
En nyfunnen insikt.
Syskonkärlek
En våg av hopp.
En känsla av gemenskap.
En nyfunnen insikt.
Syskonkärlek
Känslor så djupa, känslor så starka.
Jag gråter nu. För Er, till Er, med Er, åt Er. Älskar Er.
Angelica, Sofie, Anton, Eric.
http://www.youtube.com/watch?v=j3Qz01Vp2ZA
Angelica, Sofie, Anton, Eric.
http://www.youtube.com/watch?v=j3Qz01Vp2ZA
Och så måste jag skryta...
...lite om min underbart söta lilla systerdotter nu när vi ändå berör ämnet barn.
En riktig liten ängel, vilket också namnet antyder. Läs mer om änglabarnet och hennes familj på min systers blogg. www.sofieb.blogg.se
Det slog mig just nu i skrivandets stund att mitt fadderbarn och min systerdotter båda har samma mellannamn. Anna, Elisabeth. Ibland knyts saker i livet ihop i de mest konstigaste knutar.
Vill någon påvisa något för mig? Eller handlar allt bara om rena sammanträffanden?
En riktig liten ängel, vilket också namnet antyder. Läs mer om änglabarnet och hennes familj på min systers blogg. www.sofieb.blogg.se
Det slog mig just nu i skrivandets stund att mitt fadderbarn och min systerdotter båda har samma mellannamn. Anna, Elisabeth. Ibland knyts saker i livet ihop i de mest konstigaste knutar.
Vill någon påvisa något för mig? Eller handlar allt bara om rena sammanträffanden?
Min systerdotter tillsammans med sin extramormor Anette
Nybliven Gudmor
Eller fadder som det numer kallas.
Det värmde så oerhört när min bästa vän frågade mig om jag ville bli en liten del av deras familj genom ett fadderskap till deras förstfödda dotter.
För er som vet lite om min bakgrund kan ni förstå att det trillade flera tårar nedför kinden vid det tillfället.
Jag och mitt underbara fadderbarn på dopdagen
Vila, vila, vila
Det är vad läkaren ordinerar. Har inte ridit än, och får inte heller. Jösses vad mycket jag har att ta igen efter de här veckorna. Om det inte vore för en smart människa (Ove på Skaraortens Ridskola) som påminde mig om att det faktiskt handlade om framtiden och inte bara nu när jag promt ville åka och hoppträna direkt efter hemkomsten från sjukhuset skulle jag nog varit i full gång utan eftertänksamheter.
Får nog inte sitta här framför datorn riktigt än heller egentligen, men jag måååste ju bara få blogga av mig lite.
Får nog inte sitta här framför datorn riktigt än heller egentligen, men jag måååste ju bara få blogga av mig lite.
Skönt att ha någon att vila tillsammans med i alla fall.
En dag på tävling
kan sluta illa...
Vi gick omkull, jag tuppade av och fick tillbringa fyra dagar på sjukhus. Ådrog mig en kraftig hjärnskakning och fick inte läsa, se på teve eller data och helst inte heller röra mig för mycket. Vad gör man då i en sjukhussäng? Och vad gör jag som i normala fall klättrar på väggarna om jag inte har mina minuter fyllda med något att göra?
Som tur var så släppte de mig fri med vissa förmaningar på min födelsedag.
Tack älskade Micke som lyckades ta hand om hela gården utan att veta vad som är fram och bak på en häst.
Vi gick omkull, jag tuppade av och fick tillbringa fyra dagar på sjukhus. Ådrog mig en kraftig hjärnskakning och fick inte läsa, se på teve eller data och helst inte heller röra mig för mycket. Vad gör man då i en sjukhussäng? Och vad gör jag som i normala fall klättrar på väggarna om jag inte har mina minuter fyllda med något att göra?
Så här roligt hade jag.
(Lägg märke till datumet och personnumret på armen)
Som tur var så släppte de mig fri med vissa förmaningar på min födelsedag.
Tack älskade Micke som lyckades ta hand om hela gården utan att veta vad som är fram och bak på en häst.
Dåså, dags att uppdatera!
Men var i jösse namn ska jag börja?
Lilla Ebba frodas och mår bra och är ju nu inte så liten längre. Hon har slutat tugga på saker, och det märks på flera sätt att hon är en vuxen hund i huvudet.
Lovliga saker som kommer i Ebbas väg går dock ett hemskt öde till möte...
Dock så är hon så otroligt smart. Ibland överträffar hon allt och alla.
Exempelvis när Micke gjorde en leksak till henne i form av en papplåda ca 20*40 cm där han lade i hennes ben. Hon förstod snabbt att det var något kul enkomt till henne och på två röda öppnade hon locket och plockade ut sitt ben. Hon kastade omkring benet och attackerade det men sen blev hon stående mitt på golvet med den där pillemariska blicken.
Hon studerade först lådan, sedan benet. Så gick hon resolut fram till lådan, tassade till den så den ställde sig upp. Gick och hämtade benet och släppte ned det i lådan igen. Så lekte hon med "lådleksaken" lite till. Samma procedur upprepades ett par tre gånger, och jag som först trodde att hon gjorde det av en tillfällighet fick ge mig och inse att hon verkligen är utstuderat smart. Såklart det var roligare att leka med lådan när benet var i. *småler*
Eller till exempel när mina vänner och bekanta var här på födelsedagsfika. Vi satt i finrummet där hon inte får vara, och på soffbordet hade jag en duk som gick ända till golvet. När jag kom tillbaka efter att ha serverat påtår och satte mig i soffan nämnde min syster att Ebba var så gullig mot lilla Engla som satt i bilbarnstolen på golvet. Ebba? tänkte jag och började se mig omkring, lyfte på duken och vips hade jag en överlycklig Dobermann som fjäskade för att få vara med oss i rummet.
Jag kunde inte låta bli att skratta men sade sedan åt henne att gå ut, men då gömde hon sig som en struts under duken så att ingen såg henne. *skrattar* Hon tyckte det var fullt tillåtet att vara därinne, bara ingen såg henne, och hon ansåg ju själv att hon hittat det perfekta gömstället. Och det måste jag väl erkänna att hon hade eftersom hon lyckades lura matte i säkert en kvart innan jag hittade henne.
Lilla Ebba frodas och mår bra och är ju nu inte så liten längre. Hon har slutat tugga på saker, och det märks på flera sätt att hon är en vuxen hund i huvudet.
Lovliga saker som kommer i Ebbas väg går dock ett hemskt öde till möte...
Ebba dödar Pipis
Dock så är hon så otroligt smart. Ibland överträffar hon allt och alla.
Exempelvis när Micke gjorde en leksak till henne i form av en papplåda ca 20*40 cm där han lade i hennes ben. Hon förstod snabbt att det var något kul enkomt till henne och på två röda öppnade hon locket och plockade ut sitt ben. Hon kastade omkring benet och attackerade det men sen blev hon stående mitt på golvet med den där pillemariska blicken.
Hon studerade först lådan, sedan benet. Så gick hon resolut fram till lådan, tassade till den så den ställde sig upp. Gick och hämtade benet och släppte ned det i lådan igen. Så lekte hon med "lådleksaken" lite till. Samma procedur upprepades ett par tre gånger, och jag som först trodde att hon gjorde det av en tillfällighet fick ge mig och inse att hon verkligen är utstuderat smart. Såklart det var roligare att leka med lådan när benet var i. *småler*
Eller till exempel när mina vänner och bekanta var här på födelsedagsfika. Vi satt i finrummet där hon inte får vara, och på soffbordet hade jag en duk som gick ända till golvet. När jag kom tillbaka efter att ha serverat påtår och satte mig i soffan nämnde min syster att Ebba var så gullig mot lilla Engla som satt i bilbarnstolen på golvet. Ebba? tänkte jag och började se mig omkring, lyfte på duken och vips hade jag en överlycklig Dobermann som fjäskade för att få vara med oss i rummet.
Jag kunde inte låta bli att skratta men sade sedan åt henne att gå ut, men då gömde hon sig som en struts under duken så att ingen såg henne. *skrattar* Hon tyckte det var fullt tillåtet att vara därinne, bara ingen såg henne, och hon ansåg ju själv att hon hittat det perfekta gömstället. Och det måste jag väl erkänna att hon hade eftersom hon lyckades lura matte i säkert en kvart innan jag hittade henne.
Ebba har gett Pipis en rejäl skallfraktur
