Jag kan inte läsa längre
Så som jag gjorde förr?
Så som jag gjort hela mitt liv?
Herre gud, böckerna har ju varit mitt liv!
Ni som känner mig... kan ni se mig INTE läsa?
Jag som gladeligen plöjer igenom två tre böcker på ett dygn har nu inte tagit mig igenom ett enda kapitel på drygt ett år.
Detta känns inte bra. Jag och böcker hör liksom ihop.
Att jag inte sett något alls på teve på ett halvår har jag lättare att förstå. Men att jag övergett mina älskade böcker...
Jag vet inte om jag tycker om den person jag håller på att bli.
Livet förändras, så är det bara. Man kan inte alltid vara den man varit. Den jag var för några år sen finns inte; men erfarenheterna finns ju mer i min ryggsäck. Men personen är borta. Nu är jag ju ett nytt jag i ett nytt liv.
När man var student eller bara var sambos, bodde i lägenhet eller hos mamma å pappa då fanns ju tiden att bara sitta ned och läsa en bok.
Men med hus, gård, bilar, transporter, familj, hästar, jobb - tja, då räcker tiden inte till men det är ju det liv man valt.
Om man saknar något som man haft så måste man ju ändra sin nuvarande tillvaro.
Ja, det kommer säkert bli otroliga bilder när vi väl kommer iväg och får ta dem.
Nej, nu är det inte långt kvar, man längtar mer och mer för varje dag nu, det börjar bli tungt. Jo, vi har väl satsat på den förstfödde 2009, vore ju lite häftigt faktiskt men man vet ju inte när bebis vill komma ut, gör faktiskt inget om den tittar ut lite tidigare heller ;). Är allt bra med dig?
