Natten som gick

Plötsligt var han bara där. Mitt i natten. På min arbetsplats! Min älskade älskade sambo. Vi fnissade åt mina underbara arbetskamraters berättelser, jagade spöken bland Arnfilmens kläder i källaren och delade på min lunchlåda.

Förstå... Känslan av att eventuellt se ett par fötter mellan alla långa mantlar, klänningar, riddarkåpor och svärd.
Men inkräktaren hann fly.
Vi fick dock en underbar promenad bland Arnfilmens kulisser, kläder och fascinerande broderier.

Hoppas att belysningen förblir släckt i källaren. Jag vet att det hänt saker i det gamla brukssamhället förr. Men det är snälla melankoliska själar. Ibland lite bitska...

I det gamla brukssamhället på Kinnekulle har jag upplevt några av de mest mystiska och oförklarliga händelserna i mitt liv. Vågar inte säga att jag inte tror. Likväl som det känns ovetenskapligt att tro.

Men jag vet vad jag såg, jag vet vad jag hörde. Och jag minns känslan. Den skrämmer mig inte...

I det gamla brukssamhället på Kinnekulle


Kvällen började förresten med
en inkräktare av mer naturlig art


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

rik om du vill

Tankar på djupet utifrån mig själv som journalist, mamma, socialpsykolog, egen företagare och människa. De viktigaste orden är de du själv läser på de blanka raderna...

RSS 2.0