Efter gårdagens bravader med en massa tjafs med diverse ex (nämner inga namn), skulle det varit otroligt skönt att få vara nära.

Men idag så Har lillkillen L fotbollsträning, vilket innebär att varken min stora eller lilla pojke kommer hem idag förrän tidigast 20 skulle jag tippa. Och då är det läggdags bums för skolpojkar.

Åhhh vad det blir långa dagar ifrån de man älskar. Över 13 timmar... *suck*

Funderar också lite över hur det känns som barn att vara hemifrån så många timmar. Finns för tillfället ingen annan lösning, men jag har en känsla av att det mesta ger sig, förr eller senare. Om bara alla kunde resonera utifrån barnens bästa så hade det ju varit enklare...

Nu är klockan 15.00, och jag har plötsligt fått tid över. Eller... Jag orkar inte städa, måla, rida, plugga, laga mat, laga staket, betala räkningar, tvätta eller vika tvätt. Så jag har tid över.

Och vet ni vad jag just kom på... Jag ska ju åka till dom så klart! Det tar ju inte ens en timme, och jag kan vara med dem under fotbollsträningen. Åh, vilken bra ide...

Nu saknar jag inte så mkt längre. Dessutom kan jag ju passa på att ta med mig lite saker från Gården. Finns ju en del kvar att plocka i. Hur tråkigt det än är...

Åh! Jag får snart träffa dem! Underbart! Lovley!
Nu fick jag plötsligt energi igen.

Ingen tidseffektiv ide, men va tusan... Vi får äta McD på väg hem istället. Det upptinade tar vi en annan dag.

Kram på er världen!