Jag har aldrig någonsin haft urinvägsinfektion. Eller alltså... någon gång har jag trott att jag haft det. Nu vet jag att det inte var på riktigt!

Aj aj aj aj...

Frös, skakade och svettades om vartannat. Tog slut på allt varmvatten i duschen och visste ärligt inte vart jag skulle ta vägen. Tårarna kom och maktlösheten var ett faktum.

Trygga armar kring min kropp.

Jag ska aldrig någonsin vänta med att gå till doktorn och få penicillin när jag känner av det igen...

Krossat glas! Smått smått smått gurglade omkring i min urinblåsa och i mitt underliv. Inte bara när jag kissade, utan hela tiden. Ingenstans, inte i något läge försvann smärtan.

Nu är jag helt spak. Somnar nästan här där jag sitter. Gruppen i skolan fick arbeta själva utan mig inför examinationerna på fredag. Jäkla skit. Men jag var inte kapabel till att sitta helt enkelt...
Och de är helt underbara. Stöttar mig bäst de kan, och låter mig vara med på fredag ändå. Så fin grupp... Så underbara.

Min kropp är matt, mina ögonlock tunga, men mitt sinne lätt.

Å ljuva penicillin, citodon och voltaren!
*mums*