...går inte ihop.

Visste du inte det? undrar ni nu.

Jo då... Och jag brukar hålla mig ifrån det. Men ibland vill man så gärna, för att låta vännen få chans till en bra affär.

Den är svårt för ickeföretagare att sätta sig in i hur det är att vara sin egen. Hur det är att inte leva med väntan på den 25:e då lönen kommer. En sen betalning från kund kan fälla hela företaget om det vill sig illa.

Hur ofta har ni tänkt så när ni skjutit på att betala telefonräkningen till Telia? Eller låtit bli att betala fakturan på det ni beställt och tänkt att ni inväntar en påminnelse?

Nej, det är sant... Stora företag som Telia kan man inte jämföra med en liten enskild firma som drivs av en enda person. men Telia har också varit små från början! Och vårt land och välfärd bygger på att vi har fungerande företag. Staten puffar ständigt för nyföretagare eftersom de vill höja Sveriges standard och utveckling gentemot alla andra länder.

Som vän kan jag förstå om utlånade pengar blir sena pga diverse omständigheter. Som vän kan jag lyssna på varför. Som vän kan jag ta småirriterande motfrågor som "men ni har väl mat iaf?" eller "Om du säger att vi kan göra så, varför gör du inte så själv då?"

Som vän gör man sådant! Trots att ilskan bubblar i mig och jag helst ömsom skrikande ömsom väsande vill svara "Det är JAG som varit snäll och lånat ut pengar till ER så VARFÖR ska JAG pussla så det går ihop när NI inte kan betala tillbaka?"
Vänner lyssnar nämligen. Det är en av deras uppgifter.

Som företagare har jag ingen lust att lyssna. Då har jag lust att skicka en faktura med dyr påminnelseavgift så fort betalningen uteblir. Som företagare skiter jag fullständigt i vad mina kunder ställer på bordet. JAG personligen har levt på nudlar för att ha råd ibland och det har jag INTE meddelat företaget/ företagen.

Juridiskt sett är det alltid kundens ansvar att en faktura eller skuld blir betald, även om ett brev kommit bort på posten. Det är kundens ansvar att ha koll och ringa till företaget och fråga vart fakturan har tagit vägen.

Jag älskar livet som egenföretagare!
Men jag hatar att göra affärer med vänner.

Måste sluta vilje ge mina vänner "en chans till bra affär".

Egentligen borde priset på mina varor/ tjänster vara högre när det gäller vänner. Det skulle lösa en massa. Då skulle vissa självmant strunta i att göra affärer med mig och om vi ändå har affärer ihop täcker den högre kostnaden alla telefonsamtal, påminnelser, utebliven ränta och omstrukturering i ekonomin pga uteblivna pengar. Men hur tusan ska man motivera ett högre pris till en vän?

Usch...

Har hamnat i ett riktigt dilemma... Hur kunde det bli så? Och egentligen är det inte alls mitt fel. Tvärtom.

Jag har följt den oskrivna lag som gäller, ändå sitter jag inklämd mellan olika människor där någon i slutändan kommer inse vad de gått miste om och blir smått irriterad.
Eller kanske inte... De kanske såg att de hade sin chans och står upp rakryggat för de val de gjorde?

Jag ska nog inte oroa mig i onödan?

Men det är ju lätt. NOT

Usch...

"Vi kan bara vänta och se, för jag har ingen bättre idé..."

Någon nämnde det just...

Och det är sant!

Det är bara det att det är så mycket tankar och känslor i virrvarr i mig just nu. Gråter och skrattar om vartannat och jobbiga besked avlöser varandra.

Men det är så livet är.

Uppdaterar hellre www.stallassla.blogg.se där det inte krävs så mycket känslomässigt engagemang för tillfället.

Snart faller kanske lusten på igen.

När livet ordnar upp sig... OM det ordnar upp sig...

...vilken otroligt jobbig operation det skulle vara och hur jag skulle må efteråt hade jag nog inte varit så glad att det blev gjort nu innan semestern ändå. Trots att jag har en underbar läkare.

***NERE FÖR RÄKNING OCH SÅÅÅ UTTRÅKAD***