Försöka
När man försöker försöker man ofta så mycket att det på något sätt blir FÖR mycket. Man försöker, och försöker, och där någonstans passerar man en gräns. Först i efterhand kan man se att man passerade gränsen, för när man är mitt i det är det enda som finns i huvudet att försöka lite till...
När man passerar gränsen i sitt försökande blir försökandet inte längre logiskt. Man får genast en känsla av att inte räcka till, av att göra fel, av att inget är till någon nytta. Och vad gör man då? Jo är man envis och målmedveten försöker man lite till!
Resultatet blir ett kaotiskt, mållöst försökande som inte leder någon vart. Du gör av med dina krafter på ologiskt försökande och den onda cirkeln är sluten och ett faktum.
Så mitt råd till mig själv och alla andra som försöker och försöker. Backa undan, studera situationen och värdera igen vad eller vem du försöker för. Dina försök är inte värdelösa, det är inte i DET problemet ligger. Dina försök är bara missprioriterade och så målinriktade från din sida sp du glömmer se alla sidovägar och stigar du rusar förbi i ditt försökande.
Till sist springer du in i en vägg med uttrycket "men jag FÖRSÖKTE ju ALLT jag kunde" trots att du passerat massor med andra vägar, stigar och lummiga skogsvägar på vägen mot väggen i ditt försökande.
När man passerar gränsen i sitt försökande blir försökandet inte längre logiskt. Man får genast en känsla av att inte räcka till, av att göra fel, av att inget är till någon nytta. Och vad gör man då? Jo är man envis och målmedveten försöker man lite till!
Resultatet blir ett kaotiskt, mållöst försökande som inte leder någon vart. Du gör av med dina krafter på ologiskt försökande och den onda cirkeln är sluten och ett faktum.
Så mitt råd till mig själv och alla andra som försöker och försöker. Backa undan, studera situationen och värdera igen vad eller vem du försöker för. Dina försök är inte värdelösa, det är inte i DET problemet ligger. Dina försök är bara missprioriterade och så målinriktade från din sida sp du glömmer se alla sidovägar och stigar du rusar förbi i ditt försökande.
Till sist springer du in i en vägg med uttrycket "men jag FÖRSÖKTE ju ALLT jag kunde" trots att du passerat massor med andra vägar, stigar och lummiga skogsvägar på vägen mot väggen i ditt försökande.
Jag såg väggen- ja det gjorde jag.
När väggen kommer vet jag vad som händer.
Något börjar hända i mitt envisa huvud.
Något börjar formas i allt det sega, långsamma.
Tåget rusar.
Mot sitt öde-mot sin vägg.
Sökande, flackande oroliga ögon.
Letande sökande efter en avtagsväg, en stig, en annan utväg.
En sista chans, en sista utväg.
Jag kastar mig av i farten.
Tåget fortsätter i rusande fart.
Mot sitt öde-mot sin vägg.
Slår mig ont på knäna.
Rispar upp mina handflator.
Kroppen värker.
Huvudet spränger.
Tåget dundrar nu i rusande fart.
Mot sitt öde-mot sin vägg.
Sakta reser jag mig upp.
Benen bär min sargade kropp.
Något hände i mitt envisa huvud.
Något började formas i allt det sega, långsamma.
Plötsligt kan jag frnimma dofter.
Plötsligt kan jag se ett lövverk.
Något börjar hända i mitt envisa huvud.
Något börjar formas i allt det sega, långsamma.
Tåget träffar väggen med en enorm kraft.
Ett öde- en vägg.
Det fanns människor på tåget.
När väggen kommer vet jag vad som händer.
Något börjar hända i mitt envisa huvud.
Något börjar formas i allt det sega, långsamma.
Tåget rusar.
Mot sitt öde-mot sin vägg.
Sökande, flackande oroliga ögon.
Letande sökande efter en avtagsväg, en stig, en annan utväg.
En sista chans, en sista utväg.
Jag kastar mig av i farten.
Tåget fortsätter i rusande fart.
Mot sitt öde-mot sin vägg.
Slår mig ont på knäna.
Rispar upp mina handflator.
Kroppen värker.
Huvudet spränger.
Tåget dundrar nu i rusande fart.
Mot sitt öde-mot sin vägg.
Sakta reser jag mig upp.
Benen bär min sargade kropp.
Något hände i mitt envisa huvud.
Något började formas i allt det sega, långsamma.
Plötsligt kan jag frnimma dofter.
Plötsligt kan jag se ett lövverk.
Något börjar hända i mitt envisa huvud.
Något börjar formas i allt det sega, långsamma.
Tåget träffar väggen med en enorm kraft.
Ett öde- en vägg.
Det fanns människor på tåget.
Kommentarer
Lotti
Klokt. Och fin ny bakgrund!
Ingrid
Vad bra uttryckt..jag känner igen mig...
Trackback
