Krock...
På väg hem från kliniken, med en ledsen dotter i baksätet och häst i släpet bakom bilen...
Plötsligt, lite försiktigt, men ändå för snabbt på våra små vägar i mörkret inne i skogen hoppar ett rådjur fram. Jag insåg snabbt att det inte var någon ide att ställa sig på bromsen med ett tvåtonslass bakom min lilla bil. Definitivt inte med levand vikt i.
Så jag bromsade så mkt jag vågade, väjde så mycket jag kunde. Sen small det.
Rådjuret bara försvann, men tyvärr kan det inte må så bra.
Värsta tänkbara omständigheter att leta rådjur i vägkanten. Själv med trampande häst och en hysterisk dotter i bilen.
Vi märkte ut platsen, ringde polisen och åkte hem. (dock 25 min kö hos polisens ledningscentral-mindre kul med den lagom glada dottern och det sargade rådjuret någonstans i skogen)
Nu får vi (försäkringsbolaget) plåstra om bilen och hoppas att jägarna hittar det stackars rådjuret snabbt.
Det kunde gått så mycket värre, känner mig trots allt stolt över mitt handlande. Det gick ju så bra det kunde med allt och alla.
(utom möjligen rådjuret då) :o(
Kommentarer
Angelica
Usch! TUR att det gick så bra!
och helt ofattbart med de förbannade köerna hos polisen, jag ringde om en fyllkörning, en gång om en buskörning men innan man kom fram var ju bilarna borta.... 112 känns lite väl dramatiskt men ibland undrar man om det är det enda som funkar.
Trackback
