Värk, värk, värk...
jag hade ju extrema besvär med foglossningar under graviditeten, jag kunde knappt gå, än mindre köra bil eller vända mig i sängen för egen maskin. Att gå i trappor var uteslutet och att gå på ojämn mark var en plåga. Kryckor, bälte, sjukgymnastik... you name it. Det började redan i vecka 11, och jag var nog lite dum och envis som inte kunde låta folk hjälpa mig med att tex plocka upp min tappade plånbok.
Det var då det.
NU 26 månader senare sitter jag här med denna ständiga värk och en salig blandning av värktabletter. Morfintabletterna är de som hjälpt bäst 8den enda som hjälpt) MEN de är ett sabla rävgift och skapar ett sjukt stort beroende. Jag HATAR allt vad beroende heter, men har sakta fått acceptera faktum till krypningar i fötter, oro, rastlöshet, sömnproblem och järnsmak i munnen. (när jag försöker skjuta på dosen någon gång)
Läkaren har haft som mål att trenden ska brytas till hösten, och jag går redan på övertid på mina tabletter. Så nu har det blivit dags. Morfinet ska av olika anledningar bort...
Den värsta abstinensen (den där allra värsta) har under nedtrappningen sakta börjat ge sig. Men som ett brev på posten är åter värken här. En ständig, ständig molande värk i nedre ländryggen ut över höftkammar och ned i skinkor/ sittben/ svanskota. Värken är att jämföra med migrän (för er som hat det). En ihållande, pulserande, skärande smärta. Eller nackspärr (för er som haft det) bortsett från att man ofta vid nackspärr kan hitta lägen där kroppen inte har ont.
För mig finns inget enda, ens enstaka litet läge eller tillfälle där värken kan försvinna. Ingen ställning, ingen vila, ingen rörelse, ingen meditation eller andra tankar har hittills kunnat ta bort lite av värken, allra minst all vär. Men å vad underbart det vore. Tänk att kunna få vara smärtfri igen, om så bara för en stund.
Vad vill jag då säga med detta?
Jo, ni som möter mig, ni som känner mig. Förlåt. Jag är sur, arg, irriterad, lättstött, utmattad och fantasilös.
Men nu vet ni det...
Mehn kära åsa..
kan inte ens föreställa mig hur det är att ha ständig värk..
Jag hoppas verkligen att du med hjälp av doktorerna kan hitta någon lösning till smärtfritt utan massa mediciner..
KRAM KRAM
Hej!
Låter inget vidare alls med all denna värk! Jag lider med dig. Och att äta medicin är aldrig roligt.. Jag hoppas att det kommer bli bättre för dig! Man får ju hoppas iaf!
Får man fråga, kom all denna värk efter din graviditet och foglissningen?!
Jag har e mamma som lever med en sjukdom
Med ständig värk.. Och jag vet hur tufft hon har det! Hoppas du blir bättre, iaf stundtals!
Kram
Men hur kan de säga att du ska minska på mediciner om de inte hittat någon lösning på ORSAKEN till varför du äter medicin?? Låter ju helt sjukt! visst att morfin är beroendeframkallande, men hur ska du kunna leva med ständiga smärtor?
Morfinberoende och smärtfri
eller helt förbi av smärta?
Jag är då hellre beroende.
Kan de inte göra några kirurgiska ingrepp för att hjälpa?
