Värk, värk, värk...

Ja, det är så mitt liv ser ut. Och tyvärr mångas fler med mitt.

jag hade ju extrema besvär med foglossningar under graviditeten, jag kunde knappt gå, än mindre köra bil eller vända mig i sängen för egen maskin. Att gå i trappor var uteslutet och att gå på ojämn mark var en plåga. Kryckor, bälte, sjukgymnastik... you name it. Det började redan i vecka 11, och jag var nog lite dum och envis som inte kunde låta folk hjälpa mig med att tex plocka upp min tappade plånbok.

visste jag inte...
sa de till mig att det INTE kunde vara foglossningar så tidigt.
sa de till mig att fortsätta vara igång.

Det var då det.

NU 26 månader senare sitter jag här med denna ständiga värk och en salig blandning av värktabletter. Morfintabletterna är de som hjälpt bäst 8den enda som hjälpt) MEN de är ett sabla rävgift och skapar ett sjukt stort beroende. Jag HATAR allt vad beroende heter, men har sakta fått acceptera faktum till krypningar i fötter, oro, rastlöshet, sömnproblem och järnsmak i munnen. (när jag försöker skjuta på dosen någon gång)

De har hjälpt super i kombination med akupunktur, kortisonsprutor, sjukgymnastik, alvedon och några enstaka voltaren/ naproxen och ibland lite andra värktablettsblandningar och jag har faktiskt lyckats dra ned på dem så mkt som till 175 mg/ dygn. Det är en depåtablett som jag delar på två. Men där är det stopp. STOPP bara. Jag KAN inte minska mer, och det är en fin balans mellan tid och mängd för att orka klara vardagen med jobb, barn och smärta. Och då ska tilläggas att jag knappt aldrig lyfter lillan, jag har lejt bort städningen hemma, jag lagar ALDRIG mat pga svårigheter med vridmoment och tunga lyft med grytor etc. Tvätten är helt lämnad åt sitt öde (min sambo), jag har ett rörelsemönster som är mkt noga genomtänkt där alla slags vridmoment och annat som ställer till det är bortraderat.

Läkaren har haft som mål att trenden ska brytas till hösten, och jag går redan på övertid på mina tabletter. Så nu har det blivit dags. Morfinet ska av olika anledningar bort...


Den värsta abstinensen (den där allra värsta) har under nedtrappningen sakta börjat ge sig. Men som ett brev på posten är åter värken här. En ständig, ständig molande värk i nedre ländryggen ut över höftkammar och ned i skinkor/ sittben/ svanskota. Värken är att jämföra med migrän (för er som hat det). En ihållande, pulserande, skärande smärta. Eller nackspärr (för er som haft det) bortsett från att man ofta vid nackspärr kan hitta lägen där kroppen inte har ont.

För mig finns inget enda, ens enstaka litet läge eller tillfälle där värken kan försvinna. Ingen ställning, ingen vila, ingen rörelse, ingen meditation eller andra tankar har hittills kunnat ta bort lite av värken, allra minst all vär. Men å vad underbart det vore. Tänk att kunna få vara smärtfri igen, om så bara för en stund.


Vad vill jag då säga med detta?

Jo, ni som möter mig, ni som känner mig. Förlåt. Jag är sur, arg, irriterad, lättstött, utmattad och fantasilös.

Men nu vet ni det...


Kommentarer
tjockismamman

Mehn kära åsa..

kan inte ens föreställa mig hur det är att ha ständig värk..

Jag hoppas verkligen att du med hjälp av doktorerna kan hitta någon lösning till smärtfritt utan massa mediciner..

KRAM KRAM

2011-10-24 @ 23:30:23
URL: http://timaki-timaki.blogspot.com/
Sara

Hej!

Låter inget vidare alls med all denna värk! Jag lider med dig. Och att äta medicin är aldrig roligt.. Jag hoppas att det kommer bli bättre för dig! Man får ju hoppas iaf!

Får man fråga, kom all denna värk efter din graviditet och foglissningen?!

Jag har e mamma som lever med en sjukdom

Med ständig värk.. Och jag vet hur tufft hon har det! Hoppas du blir bättre, iaf stundtals!

Kram

2011-10-26 @ 11:09:12
URL: http://saantos.blogg.se/
Angelica

Men hur kan de säga att du ska minska på mediciner om de inte hittat någon lösning på ORSAKEN till varför du äter medicin?? Låter ju helt sjukt! visst att morfin är beroendeframkallande, men hur ska du kunna leva med ständiga smärtor?

Morfinberoende och smärtfri

eller helt förbi av smärta?



Jag är då hellre beroende.



Kan de inte göra några kirurgiska ingrepp för att hjälpa?

2011-10-28 @ 10:22:49


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

rik om du vill

Tankar på djupet utifrån mig själv som journalist, mamma, socialpsykolog, egen företagare och människa. De viktigaste orden är de du själv läser på de blanka raderna...

RSS 2.0