Lera, lera och åter lera...
Ja, så var den tiden här. Allt är blött. Allt är lerigt. Men jag ska inte klaga, för jag trivs bra med livet ändå.
Det är dock många känslor som rör sig i mig just nu. Av många olika anledningar. Inte egentligen på grund av mitt eget liv, utan på grund av människor i min närhet som kommit att betyda mycket för mig. Såväl nystiftade bekantskaper som äldre vänner.
Funderar ibland om jag med min blotta närvaro skapar drama i människors liv. Mycket känns just nu för osannolikt för att vara ett rent sammanträffande.
Har idag fått stifta bekantskap med tidigare ytliga bekanta. Det ger mig mycket. och det ger ännu mer att inse att jag, när jag inget alls gör utifrån min synvinkel, ger något de aldrig trodde de skulle kunna få idag.
Livet är konstigt. Krokigt. Brokigt. Och inte blir ni klokare av dessa rader...
Meningen står skriven på de oskrivna raderna, och tanken finns i de osagda orden...
Det finns ett liv där ute, ett liv att ta.
Det finns en sorg där ute, svår att mäta.
Det finns en väg där ute, svår att räta.
Det finns en ilska där ute, svår att ta.
Det finns en vilja där ute, bra att ha.
Det finns en mamma där ute, lätt att le.
Det finns en flicka där ute, lätt att se.
Det finns en plats där ute, bra att ta.
Det finns en mening där ute, bra att ha.
En av Alice första ridturer...
Kommentarer
Sara
Vad härligt! Hästar ger en så mycket energi!
Väldigt fin ponny, ser så charmig ut!
Trackback
