rik om du vill -

Idag är en jobbig känslodag.

Publicerat 2012-01-19 09:30:04 i Allmänt

Jag vet inte varifrån det kom. Det bara var över mig. Men det är väl som förra gången, man får bara acceptera att alla känslor jut nu är okej och inte analysera så mycket utan bara konstatera att "nu känner jag så här". Det är ju för en övergående tid...

Men känslan som kom över mig nu när jag gick igenom minnen på facebook var så otroligt stark. Det handlar om en besvikelse över alla de vänner man trodde stod vid ens sida. Alla de vänner man varit nära och tyckt om. Alla de vänner som numer aldrig söker kontakt, bjuder in till trevlig gemenskap eller är intresserade för hur det går med vårt liv här.

Jag menar inte de vänner som inte hör av sig, det är en HELT annan sak. Jag vet precis själv hur det är och tiden är ofta knapp både för att hinna hålla kontakt och hinna besöka de som står en nära. Nej, jag menar de man själv alltid hör av sig till, bjuder in eller på annat sätt försöker upprätt hålla en kontakt med som när man till sist ger upp inte heller bryr sig nämnvärt över att kontakten är bruten.

Jag skulle så gärna bara vilja gallra, men inser att vår vänskapskrets är så liten, skör och tight så det blir knappt några kvar. Och med dagens samhälle och ofta barn i livet också faller ju naturligt kontakt med de allra närmsta bort en del, och vad har vi då kvar? Inga...

Skulle vara så mysigt att ha någon/ några att göra något med på helgen tex. Eller att fika med på kvällar. Ta en tur på staden med...

Men tyvärr, våra vänner räcker inte till :o(

Idag är en jobbig känslodag.

Fina lilltjejen som nu blivt stor skriver under djup koncentration.

Direktlänk, 2 Kommentarer

Kommentarer

Angelica

Om bara milen vore färre... Lyssnade till en intervju m en kvinna som suttit i fängelse och nu återförenats m barndomskamrat. Hon fick frågan varför hon inte svarat på breven som kamraten skickat. Den frigivna kvinnan svarade: För det gjorde så ont. Att tänka på dig och det vi hade var så smärtsamt och det var mer än jag klarade av i fängelset. Det vi hade var så fint och så underbart men det kändes så ofantligt långt borta och jag visste ju att det var en omöjlighet att uppleva det igen. Så för att uthärda mitt straff kunde jag inte tänka på dig för då skulle jag gått under av sorg över allt som var förlorat.

Och hon har så rätt. Om jag tillåter mig tänka på dig så saknar jag dig så mycket så att tanken på omöjligheten att ses hotar att kväva mig.

Om milen vore färre...

2012-01-21 @ 16:12:30

tjockismamman

jobbigt med dessa berg o dalbana känslorna..

Du har fått ett litet award på min blogg ;)

2012-01-22 @ 08:11:07
URL: http://timaki-timaki.blogspot.com/

Trackback

Idag är en jobbig känslodag.

Kommentera inlägget här:

rik om du vill

Tankar på djupet utifrån mig själv som journalist, mamma, socialpsykolog, egen företagare och människa. De viktigaste orden är de du själv läser på de blanka raderna...