Mammahjärtat gråter

När man inte kan hjälpa sitt allt, då gråter mammahjärtat. När man gjort allt man kan och lite till och ingenting verkar hjälpa. Då är man som förälder totalt maktlös.

Läkarbesök efter läkarbesök, olika mediciner, noggrann kost, olika rutiner och massor av ideer för att underlätta lilltjejens vardag.

Ändå! Ändå...

Lilltjejen har mängder av smärtsamma huvudvärksattacker dagligen. Minst var tredje dag i snitt är de migränaktiga, omänskliga sådana.
Hon har ont i magen varannan dag. Hon har också ont i rumpan och klagar på ont när hon har kissat. (inte när hon kissar, odlingar ggr flera visar inget)
Dessutom sover hon dåligt och klagar på värk även i axlar, nacke och fötter.
Hon vaknar ofta gråtande på natten, ibland ber hon självmant om medicin.
I morse när hon kom upp lade jag märke till att hon stammade vilket hon aldrig förut gjort. Fem gånger hittills nu innan åtta har det skett, och det är på det första ordet i meningen.

Vi har försökt fundera på om vi har några onödiga krav på henne, vår filosofi har ju alltid varit några få gränser man håller på och resten av konflikterna väljer man bort. För bara för att vi är föräldrar har vi inte rätten att bestämma allt och inget åt vårt barn. Hon är värd att visas respekt och behandlas som en likvärdig i de fall där hon uttrycker.sin åsikt. Det är ju.sådan jag vill att hon ska vara även i vuxna livet.
Om hon tex väljer att någon gång inte ta på sig skor mitt i vintern lär hon sig snabbt själv vad som är bäst och gör så, bara inte vi lagt laddning i det som maktkamp för många gånger innan. Och hon kommer ju ändå inte gå utan skor vintertid när hon blir stor. Vi brukar vid sådana här mindre meningsskiljaktigheter säga;
"jag hör att du inte vill ha skor på dig, men det är kallt ute och jag vill att du ska ha skor för att inte frysa, men du gör som du vill."

Men i vissa fall där hennes åsikt eller vilja att göra något är farlig säger vi istället;
"jag hör och förstår att du inte vill hålla mamma i handen, men mamma vill inte att en bil ska köra på dig så här är det bara så. Du måste hålla i handen!" Och så håller man fast handen till vilket pris som helst. Ibland blir det gråt skrik och utbrott, men ofta blir det istället.så att hon tar åt sig i längden och förklarar för kompisar eller dockor att de måste göra samma sak.

Var vill jag komma med detta då? Mest bara (igen) rannsaka mig själv som förälder, vårt gemensamma föräldraskap och om det kanske på något sätt går att förbättra. Men för att få en helhet av föräldraskapet måste man först träffa vår dotter- hon är inte lik något annat barn jag mött. Och de traditionella uppfostringsmetoderna visade sig snabbt bara skapa en dysfunktionell familj med ständiga bråk och maktkamper.

Men hur kan man hjälpa sitt eget barn i nöd? Var ska vi börja för att hjälpa henne? Mina ideer är slut :-( Men den stora inneboende kärleken söker fortfarande vägar..



Kommentarer
Angelica

stackars liten :(
hon såg väldigt "sliten" ut när vi sågs :( Be om en remiss till ett stort respektabelt barnsjukhus. de måste helt enkelt skicka iväg henne på alla tänkbara undersökningar och provtagningar.
Kanske hon lider av något syndrom/sjukdom som orsakar denna smärta? kanske det är smärtan i sig som utlöser alla hennes vredesutbrott? Kanske hon alltid haft ont så hon egentligen inte vet hur det känns att vara smärtfri vilket leder till utmattning psykiskt och kaos inombords (=vrede) och NU när hon är så pass stor så kan hon förmedla sina smärtkänslor?

Jag bara spånar... Men i vilket fall så måste hon få mer hjälp att komma till rätt med VARFÖR hon har så ont!



Svar: Ja, tanken har slagit mig. :o( Men så skakar jag bort tankarna och ser läkarnas suckande *dendärajobbiggatjatigamammanigenblicken* framför mig och tänker att det nog är inget, att hon nog bara är nere i en allmän svacka.
Känns dock skönt att du också såg det. Jocke ser ju inte sådant lika väl, har ju inte den blicken, och mammaA ser ju henne så ofta. Så jag känner mig ofta nojjig i min känsla, knäpp och hypokondrisk...

Och jag vill ju iNTE släpa runt henne till en massa läkare i onödan. Hon är sååå duktig med läkare, och tycker tom det är kul. Jag vill inte skada hennes förtroende på samma sätt som mitt blivit skadat...

Men egentligen finns det ju bara ett svar. Se till att hon får hjälp!! Men jag tar mig inte för det... :o(
Rik- om du vill

2012-12-04 @ 14:58:17
URL: http://systerystra.blogg.se
Angelica

hon kanske har samma sjukdom som dig...? Problem med tarmar och leder och evig smärta?

2012-12-04 @ 15:00:06
URL: http://systerystra.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

rik om du vill

Tankar på djupet utifrån mig själv som journalist, mamma, socialpsykolog, egen företagare och människa. De viktigaste orden är de du själv läser på de blanka raderna...

RSS 2.0