Trasigt mammahjärta
Vad smärtar mer i ett mammahjärta än när lilltjejen har riktigt riktigt ont och man maktlöst står bredvid och inget kan göra :-( Den sista veckan har mammhjärtat gråtit mer än någonsin. Lilltjejen på två år har haft så ont så ont i huvudet. Hon klagar aldrig någonsin, hon är så tålig. Har ofta ramlat illa men aldrig sagt något- trots blod och blåmärken. När hon nu vrider sig av smärta i min famn och långsamt uppgivet gråter och klagar på ont samtidigt som hon frenetiskt trycker in sina fingrar i punkter för att döva smärtan. Då känner man sig som mor otillräcklig...
Jag har vaggad, vyssjat och mumlat mjuka ord i hennes öra.
Jag har sjungit mjukt och sagt saker hon säger hon vill höra.
Jag har andats lugnt och försökt skapa trygghet.
Jag har sjungit mjukt och sagt saker hon säger hon vill höra.
Jag har andats lugnt och försökt skapa trygghet.
Men det är otroligt svårt när man inget vet.
Älskar dig så min lilla tjej.
Men att höra ditt rop "mamma hjälp mej".
Får mina tårar att rinna, du torkar dem ömt.
Du säger "det är bra nu mamma, allt är glömt".
Ett barns tankar är endast här och nu.
Men ett mammahjärta oroar sig ju.
Om vi bara visste vad vi göra ska.
Vad det beror på och hur du blir bra.
Kommentarer
Trackback
