Krock...
På väg hem från kliniken, med en ledsen dotter i baksätet och häst i släpet bakom bilen...
Plötsligt, lite försiktigt, men ändå för snabbt på våra små vägar i mörkret inne i skogen hoppar ett rådjur fram. Jag insåg snabbt att det inte var någon ide att ställa sig på bromsen med ett tvåtonslass bakom min lilla bil. Definitivt inte med levand vikt i.
Så jag bromsade så mkt jag vågade, väjde så mycket jag kunde. Sen small det.
Rådjuret bara försvann, men tyvärr kan det inte må så bra.
Värsta tänkbara omständigheter att leta rådjur i vägkanten. Själv med trampande häst och en hysterisk dotter i bilen.
Vi märkte ut platsen, ringde polisen och åkte hem. (dock 25 min kö hos polisens ledningscentral-mindre kul med den lagom glada dottern och det sargade rådjuret någonstans i skogen)
Nu får vi (försäkringsbolaget) plåstra om bilen och hoppas att jägarna hittar det stackars rådjuret snabbt.
Det kunde gått så mycket värre, känner mig trots allt stolt över mitt handlande. Det gick ju så bra det kunde med allt och alla.
(utom möjligen rådjuret då) :o(
En trofast vän...
Älskad, saknad. Rassel 14 år gammal och en trogen vän, alltid med samma intensivitet och energi. Ända in till din sista sekund var du glad och sprallig. Man har ansvar som djurägare, och jag vägrar se min trotjänare tyna bort av ålderdom. Nu har han fått somna in medan livet ännu var på topp, innan allt för stora begränsnigar i ork och frihet hann skapas. Han fick vara den hund han alltid varit, lös, glad och bekymmersfri, utan värk ända in till slutet. Och jag är stolt som hundägare som gett honom det liv han fått, och jag är stolt som hundägare att jag har gett honom det slut han är värdig.
Men saknaden är ju givetvis inte mindre för det. Älskade Rassel Trassel.
För alltid i mattes hjärta! 21/11-11
Bjuder på ett varmt leende
Dök på den här videon och man KAN ju inte bara annat än att le stort, varmt och innerligt...
Alice har nu gått och lagt sig i sin "nya" säng. Det är den som gäller nu. Hon pratar och gestikulerar för sig själv i mörkret efter att ha gått upp ur sängen och bestämt släckt lampan och sedan gått och lagt sig och bäddat ned sig själv igen.
Kolla HÄR på en dansande bebis.
Alice har nu gått och lagt sig i sin "nya" säng. Det är den som gäller nu. Hon pratar och gestikulerar för sig själv i mörkret efter att ha gått upp ur sängen och bestämt släckt lampan och sedan gått och lagt sig och bäddat ned sig själv igen.
Kan ni gissa vad hon härmar?
Kolla på Com Hems reklam.
Ska lägga in filmklipp på Alice när hon deltar i konversationen.
Ska lägga in filmklipp på Alice när hon deltar i konversationen.
Det kom en liten tår...
Läste på en blogg om min bästa väns dotter och en utvecklingsfas hon går igenom nu. Jag fick stora tårar bakom mina ögonlock, för mammahjärtat är ett stort, varmt, underbart och ibland alldeles hemskt hjärta som får en mammas kropp att själva av beskyddarinstinkter, oro, impulser och känslor som inte kanske alltid är riktigt rätt att ta till utan en gnutta förnuft. Iaf inte allt på en gång...
Nej, man måste lära sig sålla, styra, ifrågasätta och tygla. mammahjärtat ska räcka lääänge, och man bör använda det med förnuft därefter.
Jag tänker ofta på en sak som hjälper mig mycket i mitt föräldraskap. Såväl under vår tuffa spädbarnstid som nu. Och jag vill gärna dela med mig av den till er;
Den bästa föräldern är den som vågar ifrågasätta sig själv som förälder och den som hela tiden omprövar sitt föräldraskap. Den bästa föräldern är den som vet att man inte alltid räcker till men ändå är den bästa föräldern till sitt barn. Först när man ifrågasätter sig själv som förälder kan komma tillrätta med saker som ev. är tokiga i föräldraskapet, och det är DÅ man kommer vidare i sin egen utveckling och kan hjälpa barnen vidare i sin. Inte alltid behöver man ändra sitt föräldraskap när man ifrågasätter det. MEN det faktum att du faktiskt ifrågasätter och prövar dig själv som förälder gör dig öppen och får dig att lättare se oegentligheter som inte borde vara.
Så om du ständigt undrar om du gör rätt! Grattis! Du kommer alltid kunna föra ditt barn framåt i livet. MEN glöm inte att våga vara trygg i din osäkerhet. Kram
Nej, man måste lära sig sålla, styra, ifrågasätta och tygla. mammahjärtat ska räcka lääänge, och man bör använda det med förnuft därefter.
Den bästa föräldern är den som vågar ifrågasätta sig själv som förälder och den som hela tiden omprövar sitt föräldraskap. Den bästa föräldern är den som vet att man inte alltid räcker till men ändå är den bästa föräldern till sitt barn. Först när man ifrågasätter sig själv som förälder kan komma tillrätta med saker som ev. är tokiga i föräldraskapet, och det är DÅ man kommer vidare i sin egen utveckling och kan hjälpa barnen vidare i sin. Inte alltid behöver man ändra sitt föräldraskap när man ifrågasätter det. MEN det faktum att du faktiskt ifrågasätter och prövar dig själv som förälder gör dig öppen och får dig att lättare se oegentligheter som inte borde vara.
Så om du ständigt undrar om du gör rätt! Grattis! Du kommer alltid kunna föra ditt barn framåt i livet. MEN glöm inte att våga vara trygg i din osäkerhet. Kram
Läggningsrutiner för små barn
Våra läggningsrutiner ser oftast ut som följer...
Inför läggning vid cirka sju, halvåttatiden:
Kvällsmat med familjen runt sex. Lite lek Pyjamasbyte och blöjbyte Vällingstund framför teven Lite mer lek Tandborstning Lite mer lek Sovdags
Lillan brukar vara i sitt esse på kvällen, och man kan ha svårt att tro att det ska gå att lägga henne, men frågar man bara om hon vill sova greppar hon raskt sin docka och/ eller nallen och springer in till sängen. Man lyfter i henne, hon vinkar glatt och sen är det klart! (vi har slitit för en trevlig och smidig läggning)
Igår lärde hon sig klättra ur spjälsängen. Det kändes i hjärtat när lillan kommer traskande med nallen i famnen. Har hon verkligen blivit så stor?
I min enfald tänkte jag "hur ska det nu gå med läggning på kvällen". Hon kom upp cirka fyra gånger, men vi bara stoppade henne isäng och till sist med en pytteskvätt tårar av den roliga upplevelsen av att kunna ta sig ur sängen som vi vuxna kidnappat lade hon sig ned, klappade som vanligt på dockan och vinkade nöjt till oss.
Ja, i min enfald tänkte jag så. "Hur ska det nu gå med läggning"? Tänkte jag ens på att det kommer en morgon också? Tänkte jag ens på att lillan ofta tycker att den börjar tre till fyra timmar tidigare än brukligt och att hon inte orkar fram till lunch om hon får bestämma när morgonen börjar?
04:45 i morse, jag hade somnat på mysmadrassen framför teven, så kommer en liten tjejja traskande med kudde i famnen. Kryper ned för att mysa med mig och leker med dockan och sätter på teven.
Nu fanns det VERKLIGEN ingen chans att få henne att stanna i sängen. Och hur pigg man är innan fem på morgonen jämfört med vid åtta på kvällen skiljer ju sig markant.
Kanske kanske har hon somnat nu med pappa förbjudande och förmanande på en madrass bredvid spjälsängen.
Jag glömde att det kom en morgon...
Inför läggning vid cirka sju, halvåttatiden:
Kvällsmat med familjen runt sex. Lite lek Pyjamasbyte och blöjbyte Vällingstund framför teven Lite mer lek Tandborstning Lite mer lek Sovdags
Lillan brukar vara i sitt esse på kvällen, och man kan ha svårt att tro att det ska gå att lägga henne, men frågar man bara om hon vill sova greppar hon raskt sin docka och/ eller nallen och springer in till sängen. Man lyfter i henne, hon vinkar glatt och sen är det klart! (vi har slitit för en trevlig och smidig läggning)
Igår lärde hon sig klättra ur spjälsängen. Det kändes i hjärtat när lillan kommer traskande med nallen i famnen. Har hon verkligen blivit så stor?
Ja, i min enfald tänkte jag så. "Hur ska det nu gå med läggning"? Tänkte jag ens på att det kommer en morgon också? Tänkte jag ens på att lillan ofta tycker att den börjar tre till fyra timmar tidigare än brukligt och att hon inte orkar fram till lunch om hon får bestämma när morgonen börjar?
04:45 i morse, jag hade somnat på mysmadrassen framför teven, så kommer en liten tjejja traskande med kudde i famnen. Kryper ned för att mysa med mig och leker med dockan och sätter på teven.
Nu fanns det VERKLIGEN ingen chans att få henne att stanna i sängen. Och hur pigg man är innan fem på morgonen jämfört med vid åtta på kvällen skiljer ju sig markant.
Kanske kanske har hon somnat nu med pappa förbjudande och förmanande på en madrass bredvid spjälsängen.
Jag glömde att det kom en morgon...
Idag är en trött dag...
Jag är matt.
Matt i hjärta, matt i sinne.
Matt ute, matt inne.
Men jag är ändå glad.
Stora saker är på gång. Mycket händer.
Det är bara att ibland så är det för mycket rastlöshet i själen och för mycket jobb.
Men jag har numer lärt mig att acceptera läget och jag vet att känslan snart är förbi och det finns ingen anledning till oro. det kommer alltid något bra ur den, och det är just det jag redan lever i. Jag tar liksom ut glädjen i förskott. Ett smart drag inser jag. För varför oroa sig och må dåligt när man istället kan må bra och vara glad. Tiden som är är ju ändå och tiden som kommer, den kommer...
Nu kvällsmys med lillpojken. Gräsänkling kvällen till ära.
