Labb flyttade tydligen nästa vecka så jag kunde inte ta nytt HB då så ska in idag för att ta provet så ska BM titta på det när jag har tid hos henne nästa vecka. Undra just hur det ser ut nu... Solen gör mig lite gladare och starkare MEN med mer smärta i fogarna eftersom jag rör mig mer när jag är gladare. Det får jag sota för dagen efter.

Har dessutom idag tänkt försöka klara av att åka till Öppna Förskolan med lilltjejen. Vi trivs så himla bra där och det är jättenyttigt att vara med sitt barn och se dem leka och interagera med andra barn.

Lilltjejens utvecklingsfas verkar dock gå över i en mer trygg och lugn period nu. Så otroligt skönt. Alla hysteriska utbrott tar kål på den bästa av föräldrar. Nu äter hon bättre, sover lugnare och är mer go och glad. Mindre trots och mindre känslor. Skönt att se att faserna iaf har en cykel och alltid går över innan de nya kommer.

Häromdagen visade jag en filmsnutt för henne från ett av hennes mest extrema utbrott. Vår lilla tjej skakade först på huvudet och visade bestämt att det där ville hon minsann inte se på ett sätt som gjorde att vi förstod att hon upplevde det jobbigt. En dag senare visade jag henne igen, och då säger mammas lilla hjärta med allvarlig röst och stort fokus på filmen;

"Esse Lessen" (Alice ledsen)
"Ja, Alice ledsen" svarar jag allvarligt
"Esse sönder" säger då Alice och tar sig för bröstet över hjärtat.


Jag blev helt ställd. Just två år fyllda så uttrycker hon sitt känsloutbrott med så stora ord. Jag blev så full av stora känslor att jag bara kunde svara henne att "ja, Alice sönder och mamma finns här". Sen kom några tårar på mammas kind vill jag lova.

Som jag tidigare skrivit Våra barn- vår framtid!

En sådan här sak ger kraft och energi för lååång tid och mååånga utbrott framöver.
Mammas lilla söndriga tjej...