Orden
Bitterheten är din
Glädjen är din
Tårarna är dina
Sanningen är din
Liksom lögnerna
Och leenden du får
Och de du ger
Allt finns där, och att lära sig leva med det är en konst...
Allt är ditt, du äger det. Det är du, dig och ditt liv. Dina beslut och dina känslor. det enda ingen någonsin kan ta ifrån dig.
Allt finns där, och att lära sig leva med det är en konst...
Utan att låta för självgod så är detta några av de ord jag skrivit som jag tycker bäst om. Just för att de får mig att inse att det är så det är...
Ibland blir det bara så
Det man vill säga kan inte uttryckas i ord.
Och det man vill skriva kommer inte ut.
Därför...
Många tomma dagar i bloggen.
Många tomma rader.
Dags att fylla ut livet flicka lilla.
Alla dessa dagar som kom och gick. Inte visste jag att de var livet.
Stig Johansson [1936 -]
Som tur var upptäckte jag det i tid. För tänk annars, om man missat sitt eget liv.
Tillbaka
Hitta
Leta
Känna
Jag var borta. Nu har jag kommit tillbaka.
Resultatet?
No comments
Lusar i mängder
Sen skapades Clara. BarnEmma såg till att hon blev förundransvärt vacker.
Plötsligt infann sig Constanin. Blå och stor, och lite röd. Was made by me.
Sedan plötsligt kom en liten sladdis... Knasblindis. Den lilla knasen hade inga ögon, men han fick vara med de andra lusarna ändå.
Men bara så ni vet, BraAlida såg till att det blev löss och inte lusar.
Har tappat bort mina fina lusbilder. Men hittar någon dom så skicka gärna till mig.
Det var en fin midsommar dag det...
Känslomänniskans icke not
Nu vet jag bättre än att våga rida på vågen, bättre än att våga släppa taget, bättre än att sköljas med.
Livet har inte varit det snällaste mot mig. Men jag vill ändå inte säga tyvärr.
Den känslan av lyckoruset man uppnår när man lever ut sina känslor.
Den känslan av att inte hålla tillbaka utan vara all den människa jag är inom mig.
Den känslan av att se andra smittas av det gnistrande, sprudlande, leende, hoppande.
Den känslan av att kunna ge maximalt.
Den är underbar...
Även om jag balanserar på kanten ibland. Även om tankarna är många och djupa. Även om ideerna är galna och vilda.
Så tro mig... jag vill vara en känslomänniska.
Skulle bara vilja möta någon som också vill att jag ska vara det.
Vara den jag är, hela tiden, och inte bara vara så som jag är när jag är som bäst.
Allt finns där
När du vandrar, när du ser, när du glittrar när du ler. Du upplever samma saker, känner samma känslor som när du står stilla, när du blundar, när du gråter. Allt finns där, och att lära sig leva med det är en konst. Vi använder olika delar vid olika tidpunkter.
En doft får dig att minnas
En rörelse får dig att känna
En syn får dig att drömma
Medvetenhet-omedvetenhet?
Allt finns där, och att lära sig leva med det är en konst.
Jag vill jämför livet och alla känslor, minnen och sinnen med tiden. Något som alltid finns, men som du själv använder utifrån det du vill ha ut för tillfället.
Lär dig livets stora gåta - låt dig skratta se och gråta!
Älska, glömma och förlåta får dig även det att gråta.
Den dagen du känner dig bakom, under eller efter. Minns då att allt finns där. Inget försvinner. Du är du, och inget som händer i din omgivning, inget som händer i dig, kan på något sätt ta dina känslor, minnen och upplevelser ifrån dig.
Sorgen är din
Bitterheten är din
Glädjen är din
Tårarna är dina
Sanningen är din
Liksom lögnerna
Och leenden du får
Och de du ger
Allt finns där, och att lära sig leva med det är en konst.
Vill tränga undan, vill drömma bort
Vill till skymundan, vill ha det kort
Men allt finns där, och att lära sig leva med det är en konst...
jo
Vem är jag att gnälla?
Dumma bortskämda kvinna!
ja
Dumma bortskämda kvinna!
Smått upprörd
Folk undrar ju vad jag håller på med när jag ändrar och byter tider hela tiden. Inte bra för mitt rykte som är något av det viktigaste jag har i mitt företag.
//::// Delar censurerade
Jag säger inget. Tiger bara och biter mig i tungan, mumlar ett litet förlåt...
//::// Delar censurerade
Men sådana där kommentarer har jag hört nog...
Jag vet, jag är inte en ängel. Jag är bara människa... Men blev upprörd över just detta nu. Och sitter här och skriver av mig.
Men vem är jag att gnälla om sådant?
Dumma bortskämda kvinna!
Ostilla
Mycket händer, mycket sker...
Jag vill bygga, men inte stort.
Jag vill plugga, men inte hårt.
Jag vill växa, men inte neråt.
Just nu, just här i mitt liv, på min plats händer det saker. I mig, om mig, kring mig.
Att driva eget är tufft. Men jag skulle aldrig trivas som anställd. Har ju provat och ledsnar på arbeten där jag inte kan styra över mig själv.
Efter all otur jag haft går det segt med företaget nu. Det är tufft... Myndigheter gnäller, jag stönar och till sist så gömmer jag mig bara för allt. Ler åt solen, låtsas som om dagen idag inte är beroende av dagen i morgon. Jobbar, sliter, funderar mindre och ler lite till.
Hjälp?
Jag måste vara konstig som inte klarar av att ha ett vanligt arbete.
Är inte det en trygghet så säg? Heltidslön på kontot varje månad, sjukpenning, semester och möjlighet att vara mammaledig...
Jag måste vara konstig som inte klarar av att ha ett vanligt arbete.
Är inte det en lyx så säg? Fasta tider, möjlighet att planera, tid för att umgås...
Jag måste vara konstig som inte klarar av att ha ett vanligt arbete.
Vad tror jag livet är för lyxvara egentligen?
Dumma bortskämda kvinna!
Vad tror jag livet är för lyxvara egentligen?
Oändlighetens allt
Allt har en början. Men finns det ett slut?
Finns det en oändlighet? Var kommer man ut?
Allt har en känsla. Men finns det ett rätt?
Finns det en sanning? Och på vilket sätt?
Allt har en mening. Men finns det en tro?
Finns det en insikt. Och var ska den gro?
Allt har en början. Men finns det ett slut?
Finns det ett vägskäl? Och vilket beslut?
Övertag
Hon närmar sig liten och svag
Han drar en hand genom sitt hår
Hon fäller en ensam tår
Hans läppar ler
Hennes ögon ser
Han känner äntligen här
Hon känner bara besvär
Han nu nära är
Hon står kvar där
Han möter henne
Hon möter denne
Han möter hennes blick
Hon se hans ögon fick
Han avlägsnar sig liten och svag
Hon avlägsnar sig, stor med övertag
Dagens ord
"Allt jag säger är ett undantag"
Repris
Helt plötsligt handlade inget längre om att leva. Allt hade vänts till att försöka överleva.
Såsmåningom blev hon trygg i sin mörka hårdhet. Med hjälp av den klarade hon av att hålla distansen, att överleva trots att hörnet blev mindre, att samla oanade krafter för att lyckas överlista och bli fri...
På riktigt kommer hon aldrig vara mjuk.
På riktigt kommer hon aldrig vara ljus.
På riktigt kommer hon aldrig vara
För den hårda
den mörka
den vakande
den sakande kommer alltid finnas kvar för att
den mjuka
den ljusa
den sinnliga
den kvinnliga ska kunna överleva
Utan det mörka är jag ingenting längre
Men jag vill vara ljus!
Att genomskåda fasader.
Mitt hjärta finns hos er inatt.
A och J
Fasader.
För dig
◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊
I mig finns en oerhört stark vilja i att finnas för andra människor.
I att göra det där lilla som får dem att se.
I att göra det där lilla som får dem att ge.
När man möter någon som är gjord av samma tankar. Samma känslor. Samma vilja.
Då inser man... först då.
När det blir konflikt mellan omtanke om människan som står framför mig och känslan av att bara få stå och ta emot allt det vackra som personen i fråga kastar rakt på mig.
När människan hävdar att "jag klarar mig alltid, bara du får må bra" då vaknar mitt förnuft.
När jag ser personen framför mig.
De stilla ögonen. Den tysta blicken. Den mörka slöjan.
"jag klarar mig alltid, bara du får må bra"
De tysta tankarna De stilla händerna. Den mörka slöjan.
"jag klarar mig alltid, bara du får må bra"
När jag ser personen framför mig, då vaknar mitt förnuft.
"jag klarar mig alltid, bara du får må bra"
Och jag säger...
"Det är farliga ord..."
Och jag säger det, just därför att jag ser vad de gör.
Den tysta oron. De stilla axlarna. Den mörka slöjan.
Plötsligt ser jag det framför mig, och jag kan inte längre försvara mig med orden
"jag klarar mig alltid, bara du får må bra"
◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊♦◊
Hemvant
*ler stilla*
Du och jag och ensamheten... Så som det var då, så som det är nu.
Vi är starka, vi är stadiga, vi är modiga.
Men innerst inne, någonstans, viskar en liten fågel...
"våga vara svag, våga vara ensam, våga lita på och våga låta dig vaggas med".
Men du och jag och ensamheten. Vad mer kan man önska?
Vi är starka, vi är stadiga, vi är modiga.
Min älskade lilla gumma!
http://rik.blogg.se/2008/june/ensamheten-forsvann.html#comment
Ensamheten försvann
I samma sekund som jag insåg det, försvann ensamheten där ute.
I samma sekund som jag kände hur det var, försvann ensamheten där ute.
Jag har känt en ensamhet som aldrig existerat
Jag har väntat på något som aldrig kommer
Bara stark.
Stark, insiktsfull, klarsynt.
Ensamheten gör mig stark!
Inför namngivning
Namnen innan är stuterinamn och ska inte finnas med i fölets namn.
Det ska däremot mitt stuterinamn göra som är Assla.
Hingstföl född 080604
e. Simberg Hero u. Nexis Vilandra
ee. Simberg Spinner eu. Simberg Honey Bunny ue. Moelgarnedd Montana uu.Trifling
Varsågoda, nu är det bara att brainstorma helt fritt!
Duktiga Nexis Vilandra
Jag har knappt sovit på två nätter.
Men det finns en anledning.
Se och Njut!
En liten hingstunge 
Då var det bara namn kvar.
Stuterinamnet Assla ska vara med.
Förslag?
