Du har hjälpt mig se himlen jag trodde fanns
Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv
Tack för att du visat mig...
Kanske hade jag inget val, bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Tack
Somliga går i trasiga skor, säg va
Somliga går i trasiga skor, säg vad beror det på?
Sjusovare
Sjusovare
Dagen lunch. Mums. Härlig blandning.
Dagen lunch. Mums. Härlig blandning.
Bara för att jag älskar dig
Guldkanten i livet
Jag är trött, så trött
Men jag vill, hemskt mycket
fast det går bara ta en sak i taget...
Jag är lycklig
Trött
Glad
Seg
Förväntansfull
Sjuk
Måste det inte finnas lika mycket i båda vågskålarna för att man ska uppskatta det fina i livet?
Jag tror det. Så varför gnäller man då ständigt om allt jobbigt i livet när det är det som skapar guldkanten?
Vi får väl se...
...om detta ska avhjälpa mina problem med att inte kunna blogga när jag vill, inte kunna läsa och skicka mail när jag vill. *suck* Värt ett försök iaf.
 | Surfa bättre med Mozilla Firefox Ladda ner Firefox |
Ponnyavel på Långemossen
Dåligt!
Att hon är resultatet av "a stud policy that started five years ago where only proven performance mares were put to their stallion *Wilful* to produce potential top class show and event ponies" (citat ur engelsk tidningsartikel, som ni förstår har min lilla häst varit vida omskriven) bryr sig ingen i Sverige om. Men vilt främmande ponnyer har minsann varit godkända att använda i ridponnyaveln.
Suck suck dubbelsuck.
Nu är ju deras register stängt för sådana ponnyer också, men tänk, tänk om de hade sett de avkommor hon lämnar. Då kanske de hade mumlat lite.
Ahhh
Värme Kärlek Sanning Lycka
2009-01-22 11:04
Snooze-underbar för ägaren
Tänk den där morgonen, när klockan ringer, envist, ihärdigt, tränger in i hjärnans alla små celler. Det är mörkt ute och långt kvar till dess solen tänkt visa sig.
Snooze heter en knapp. Då tar det åtta minuter. Sen är det samma visa igen.
Då finns ju snooze. Och efter ytterligare åtta minuter har det gått sexton minuter, plus den tid som klockan stått och ringt.
En snooze till. Ytterligare åtta minuter. Det ger tjugofyra oroliga, sömnlösa minuter med snooze.
Efter ytterligare en knapptryckning på snooze har det gått trettiotvå minuter, och jag är definitivt klarvaken.
Sedan är det bara att gå upp, trots att det är mörkt, trots att jag är ledig, trots att jag kunde sovit ut...
Jag gav sambon en morrande kommentar i morse, och han ska nu försöka strunta i snooze och gå upp omgående, eller ställa om klockan från början helt enkelt!
Det är inte lätt att leva sambo med en lättväckt, svårsövd, orossovande, nattsprattlande kvinna. definitivt inte när man väcker henne med sin femtielfte snoozeomgång dag 89!
Och förresten
Yea yea yea... Big deal.
Varför mår jag bra av att se och läsa min egen blogg utifrån?
Shit va egocentriskt.
men för mig bara ett sätt att se mig själv ur en annan synvinkel...
utifrån!
Utifrån och in
Inifrån och ut
Och någonstans där
Fann jag
Livets minne
Oro
Men den gnager.
Fortfarande stängd
Känns skönt här bakom, långt bort, dit där jag flytt...
Men snart måste jag våga titta ut igen
Början eller slutet?
Låser upp när jag känner mig redo...
Tror jag.
Eller så är bloggen död.
Det märker vi.
Lugnet
En konstigt skön känsla...
Lugnet.
Tryggheten.
Mitt egna.
Mina väggar.
Mina låsta portar.
Min nyckel.
Ingen har lösen
Någon skrev
utan just det, någon som lyssnar.
Man behöver få sätta ord på sina funderingar och tankar. "
Någon skrev.
Varför får inte jag?
Ron sprider sig i kroppen
Jag njuter.
Glömde att det var så skönt.
Visst att jag fäller tårar i min ensamhet
Visst att jag har känslor som ingen vet
Visst att jag torkar kudden i hemlighet
Men känslan av befrielsen är självklarhet
Glömde att det var så skönt.
Som vanligt igen...
Förstår inte riktigt varför jag har en blogg. Så jag tänkte att jag helt enkelt skulle radera den. Men det är så mycket känslor bakom orden. Istället blev det så här. Ingen får läsa...
Det är som det brukar vara i mitt liv.
Ingen får komma in.
Ingen får veta.
Känns tryggast så.
Så nu vet ni. Fast ändå inte. Eftersom ingen har fått något lösenord.
Kanske glömmer jag det såsmåningom jag också. Då är bloggen bortglömd i sin egen värld. Skönt...
Orka Antonsson och Marklund
och boken Gömda.
(Bild: DN och Blue Media)
Mobben är otäckt stor och otäckt stark. Det jag förundras över är att samma misstag återigen kan göras. Man tror på en journalists ord och förkastar en annans. Plötsligt kan det vända och mobbens utsugande informationssökande och uthängande riktar sig plötsligt mot någon annan.
Historien är komplex, eftersom Marklund skrivit om saker som kan vara svåra att bekräfta eller dementera genom boken Gömdas historia. Den bygger ju som sagt var på hemligheter.
Historien blir ännu mer komplex eftersom en sådan berättelse blir lätt att ifrågasätta. Var ligger journalistens ansvar? Gentemot källan? Gentemot mobben? Gentemot övrig media?
Ytterligare komplext blir det då det är lätt att gömma sig bakom att det är just hemligheter boken handlar om. Som journalister har vi alla ansvar. Tyvärr så går ansvaret alltid till journalisten ifråga själv som individ, och ord kan plötsligt stå mot ord då sådana här situationer uppstår.
Kanske vill man inte alltid bestrida sanningen, men det behöver för den sakens skull inte betyda att sanningen är så osann som andra tror. På journalistutbildningen hade vi en lärare som sa att han hellre skulle sitta i fängelse än att med hävd till offentlighetsprincipen ge ut någon av våra högst personliga och mycket privata skrifter han under några tillfällen fick från oss blivande journalister. Är det alltid värt att agera utifrån vad samhället har bestämt är rätt? Jag kan inte svara. Vill jag ha ut handlingen skulle jag kanske tycka han gjorde fel. Var det min handling han undanhöll någon skulle jag antagligen högakta honom för det.
Gränsen mellan hjälte och bov är hårfin.
Vissa saker i boken är kanske sanna, andra osanna?
Allt kanske är påhittat, eller en helt rak sanning.
Hur mycket är uppgifter förvridna för att passa storyn?
Hur mycket är uppgifterna förvridna för att passa verkligheten?
Hur kan en historia låta utifrån en bitter kvinnas perspektiv?
Hur mycket vrider en sargad och misshandlad kvinna på sanningen då hon berättar den?
Hur mycket vet egentligen de som står bredvid om det liv som levds bakom stängda dörrar?
Hur ska någon utifrån det kunna bevisa att historien är osann och att det var ett trick i att fånga uppmärksamhet?
Vilka visste om sanningen då som är den rätta nu?
Visste någon då?
Vet någon nu?
Jag själv aktar mig för att lägga en personlig värdering runt allt detta. Jag vill inte följa mobben och sedan skrattande stå och säga "vad var det jag sa", eller följa mobben för att plötsligt se den tvärvända och hastigt följa den för att återigen kunna säga "vad var det jag sa". Nej, jag står hellre tyst och avvaktande i väntan på ytterligare information. Och inte ens då tror jag mig kunna ta ställning i frågan.
Men saken är intressant att följa. Dock håller jag mig utanför debatten, och ni får gärna kalla mig feg och konflikträdd eller whatever. Jag finner inte att tillräckligt mycket information finns, och kommer antagligen aldrig finnas i det vi ser.
Det som istället bör ses är medias sätt att hantera det hela.
Det som istället bör ses är den nya makt som uppstått i och med bloggvärlden.
Det som istället bör ses är människors sätt att reagera och agera.
Det här är världen. Det är så här den ser ut.
Välkommen!
Så
***CENSUR***
En lycklig saga
***CENSUR***
Din glädje lever kvar...
Det gick så fort. Vi hann inte med. Du var uppskattad av så många.
Tack alla som gjorde begravningen till en oförglömlig stund.
Sten-Inge du lever vidare i våra hjärtan.
Ännu en icke-nej story
***CENSUR***
Fler ja-historier
***CENSUR***
Vårt lands ja-sägare
***CENSUR***
Att lära sig det omöjliga
***CENSUR***
Jippie! Hjärtat hoppar för Agil och Anna.
Agil som varit här för inridning och vidareutbildning kom igår trea i sitt andra löp på Täby!
Läs mer HÄR
GRATTIS säger vi till ägaren och tränaren Anna Ravik.
Jag vill också passa på att tacka för ett underbart och oerhört bra samarbete med inridning, vidareutbildning och satsning på Annas egenuppfödda hästar.
Jag har dessutom Anna att tacka för mer saker i mitt liv. Till exempel min underbara sambo!
Tack Anna! Du fick mig att leta på rätt ställe! *ler*
Bourdieu om smak
Kultur, konst, smak
Sitter med hemtentamen och fick en puff från min kära klassmate Eddie om hur Bourdieu definierar individens smak.
"Smak är i Bourdieus tolkning framför allt en avsmak för andra människors smak."
Alltså är det så här? Tänk om han har rätt? Är människan sådan?
Jag säger som Eddie, jag måste nog sova på saken innan jag slätar ut mina rynkor i pannan kring detta.
Järvinen, margaretha (2007) I: H. Andersen & L. B. Kaspersen (red:er), Klassisk och modern samhällsteori (sid. 263-278). Pozkal: Studentlitteratur
Därför! Men Varför?
***CENSUR***
Verkligheten
***CENSUR***
Det var det!
Nu är det dags att se framåt, lämna det gamla bakom sig och bara le och vara glad...
Bullshit!
Men gott nytt år!
Det var egentligen bara det jag ville säga!
Sex minuter över tolv, och jag tänker på er. Och framtiden. Yesbox!
Förresten jag är lycklig. Nu.
