Moxibustion och Yin och Yang
Idag hos sjukgymnasten frångick vi min vanliga akupunkturbehandling och jag fick istället en urgammal kinesisk läkekonst i form av "moxa" (Moxibustion).
En upplevelse i sig som jag varmt kan rekommendera. Speciellt om du lider av ihållande värk. Skulle garanterat även ge effekt på tex menssmärtor.
Doften av den glödande gråboliknande örten var som söt tobak. Det gör inte ont och ger en direkt lindring/ avslappning men inverkar också på sikt genom de grundläggande begreppen Yin och Yang där Yin står för mörker och kyla, fuktighet, sammandragning och passivitet och Yang står för ljus och värme, torrhet, utvidgning och aktivitet.
Yin och Yang måste enligt den kinesiska läran vara i perfekt balans i kroppen för att harmoni och en känsla av att må bra skall infinna sig.
Säga vad man vill om kinesisk läkekonst, ingen har egentligen forskat i om det egentligen ger effekt, dock kan man enligt mig inte hålla på med saker i tusentals år om det inte ger någon som helst effekt.
Intressant och lärorikt att testa på detta. Och jag är positivt överraskad.
Lera, lera och åter lera...
Ja, så var den tiden här. Allt är blött. Allt är lerigt. Men jag ska inte klaga, för jag trivs bra med livet ändå.
Det är dock många känslor som rör sig i mig just nu. Av många olika anledningar. Inte egentligen på grund av mitt eget liv, utan på grund av människor i min närhet som kommit att betyda mycket för mig. Såväl nystiftade bekantskaper som äldre vänner.
Funderar ibland om jag med min blotta närvaro skapar drama i människors liv. Mycket känns just nu för osannolikt för att vara ett rent sammanträffande.
Har idag fått stifta bekantskap med tidigare ytliga bekanta. Det ger mig mycket. och det ger ännu mer att inse att jag, när jag inget alls gör utifrån min synvinkel, ger något de aldrig trodde de skulle kunna få idag.
Livet är konstigt. Krokigt. Brokigt. Och inte blir ni klokare av dessa rader...
Meningen står skriven på de oskrivna raderna, och tanken finns i de osagda orden...
Det finns ett liv där ute, ett liv att ta.
Det finns en sorg där ute, svår att mäta.
Det finns en väg där ute, svår att räta.
Det finns en ilska där ute, svår att ta.
Det finns en vilja där ute, bra att ha.
Det finns en mamma där ute, lätt att le.
Det finns en flicka där ute, lätt att se.
Det finns en plats där ute, bra att ta.
Det finns en mening där ute, bra att ha.
En av Alice första ridturer...
Höstliv...
Hösten är här,
sommarn gick fort,
vindarna blåser så kalla...
Gulnande löv,
virvlar omkring,
snart ska de alla falla...
Hösten har medfört en hel del otur. Det är aldrig trevligt att tvingas skiljas från sina fyrbenta vänner.
Tack för den tid vi fått.
Några bilder på Alice i morse på väg till Dagis.
Detta om något fyller ett hjärta med rikhet.
Rik, om du vill...
Sommarlov...
...från blogg men inte i livet.
Jag trivs väldigt bra med mitt liv just nu. Men mest av allt stortrivs jag som mamma. Det här är min tid, till skillnad från spädbarnstiden som jag inte alls upplevde lika rosenskimrande. Men det kan också ha att göra med mitt fysiska tillstånd och min oförmåga att bära, trösta och byta blöja på min egen dotter.
Vi har haft sommar som en riktig Svennsonfamilj. Vi har lagt hästarna och tävlandet på hyllan och helt enkelt levt enbart för barnen.
-Varit på västkusten med båda barnen, gått på havets hus, fiskat krabbor, druckit vin i solnedgången.
-Campat med goda vänner, badat, lekt och ätit gott grillat.
-Varit på Borås djurpark, haft en hel massa barn runt oss som våra två uppskattat till max.
-Besökt äventyrslandet med farmor och farfar och lekkamrater till oss och barnen.
-Gått på bio och haft myskvällar hemma med vin/ öl, coca-cola, festis, popcorn och god mat.
-Haft trevliga kvällar med övernattning i goda vänners lag med kubbspel, sällskapsspel, yatzy och kortspel.
-Varit på reptilmässa.
Det underbara är att våra två barn fått en sådan oerhört god relation och alldeles speciell syskonkontakt. Det är fördelen då vi har den äldre hemma under en sådan lång period. Det blir liksom "vardag" och livet formas utifrån det.
Det är en underbar känsla att känna så starka band till båda barnen. I och med att vår dotter kom till världen fick min äldre bonusson en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Vi knöts samman genom hans roll som storebror. Jag kan aldrig ta plats som hans mamma, det har han redan en som alltid kommer vara den mamma som är allra bäst för honom, men jag kommer så länge jag lever finnas i hans liv som en stöttande vuxen i form av hans lillasysters mamma.
Det är konstigt, jag trodde inte man kunde känna så mycket kärlek. Mer och mer för varje dag. Och det även för ett barn som faktiskt inte jag burit fram och fött. Jag är förundrad över mina känslor, men kan bara konstatera att de är som de är. Fascinerande...
Sen har det givetvis varit lite downperioder av olika anledningar också. Men det har vi lämnat bakom oss nu och är inte värt att dryfta tid på nu.
Hoppas alla ni andra haft en underbar sommar!
Vårrundan
7-8 maj gick den av stapeln och vi undersökte bikupor, smaskade god honung och balanserade på biskopsborgens mur. Samma helg anordnade Bergs Hästklubb körtävling vilket innebar att vi var dubbelbokade och fick hinna så mycket vi hann med helt enkelt. Dessutom hade vi övernattande tävlingsgäster och hästar här hemma.
Bilder från Biskopsborgen samt på några av våra inneboende tävlingskuskar
Semestervila
Oj, oj oj...
Semestern var helt otrolig. Hotellet var femstjärnigt och vädret perfekt! Vi slapp den varmaste hettan vilket är perfekt då man åker med en ettåring. Medelhavet var kristallklart och all personal var så otroligt tillmötesgående och extremt barnvänliga. Det fanns dagis på hotellet om man ville och en massa andra aktiviteter och maten var utsökt!
Vi hade ett stort poolsystem på hotellet, fritt gym och havsutsikt från balkongen. Vattenrutchbanor och 10 meter till medelhavet med egen privat strand. På Leos födelsedag serverades som en överraskning en underbart god tårta, och på påsk fick barnen ett påskägg och påskkort. Barnsäng, adapter och vattenkokare fanns på hotellet.
Bilderna talar för sig själva. Alla är tagna på vårt hotell. Vi gick ut och åt och shoppade litegrann, annars fanns allt vi behövde på hotellet så det gick att slappa på riktigt! Till och med flera trevliga märkesbutiker fanns i hotellet. Vi hade en ö i medelhavet vi kunde vada ut till och där hyrde vi även trampbåt.
Ibland känns Sverige så.... tråkigt....
Hej svejs solen...
Ja nu har vi fått se den på närmare håll.
Dock ska vi ännu närmare den över påsk. Då bär det av till medelhavet. Våra stalltjejer ockuperar huset och har hand om hästar, hundar, hönor och katter...
Ett 4+ stjärnigt hotell med en massa pooler och vattenrutchkanor och barnvänligt. Ska vi åka måste vi åka nu eftersom lillan fortfarande är så allergisk mot komjölksprotein. Och nu kan vi ju ta med oss burkmat vilket inte är så kul för henne om några månader...
Lillan började i förrgår att gå "på riktigt". Och det blev helt klart som hennes mor sagt. "Hon kommer vägra gå, trots att vi ser att hon kan, till dess hon är expert"
Och mkt riktigt... Hon reste sig upp, började gå och springa, gå över trösklar och vända, sätta sig på huk och ställa sig upp och böja sig fram och ta upp tunga leksaker för att sedan bära omkring på. Ja hon till och med går och dricker samtidigt...
Jag säger då det. Nu är det slut på lugnet. Alldeles lagom till semestern. Och bäbistiden är definitivt förbi...
Dock ska vi ännu närmare den över påsk. Då bär det av till medelhavet. Våra stalltjejer ockuperar huset och har hand om hästar, hundar, hönor och katter...
Ett 4+ stjärnigt hotell med en massa pooler och vattenrutchkanor och barnvänligt. Ska vi åka måste vi åka nu eftersom lillan fortfarande är så allergisk mot komjölksprotein. Och nu kan vi ju ta med oss burkmat vilket inte är så kul för henne om några månader...
Lillan började i förrgår att gå "på riktigt". Och det blev helt klart som hennes mor sagt. "Hon kommer vägra gå, trots att vi ser att hon kan, till dess hon är expert"
Och mkt riktigt... Hon reste sig upp, började gå och springa, gå över trösklar och vända, sätta sig på huk och ställa sig upp och böja sig fram och ta upp tunga leksaker för att sedan bära omkring på. Ja hon till och med går och dricker samtidigt...
Jag säger då det. Nu är det slut på lugnet. Alldeles lagom till semestern. Och bäbistiden är definitivt förbi...
Ny på jobbet
Lilltjejen har börjat gå till "sitt" jobb på dagarna när mamma och pappa går till sitt. Det kallas förskola och hon trivs som fisken i vattnet. Inskolningen gick över förväntan. Hon blev mest arg när det var dags att gå hem. Hon äter, sover och är med de andra barnen på villkoren "den som ger sig in i leken får leken tåla".
Och hon ÄLSKAR det!
Att man sedan får uppskattande kommentarer om att vi verkar ha en dotter som är otroligt trygg i sig själv och redan otroligt själständig men ändå samspelt gör ju inte ont i hjärtat.
(nog tusan ska första halvårets slit ge resultat efter allt tröstande, vaggande och bärande)
Stortjejen...
Och hon ÄLSKAR det!
Att man sedan får uppskattande kommentarer om att vi verkar ha en dotter som är otroligt trygg i sig själv och redan otroligt själständig men ändå samspelt gör ju inte ont i hjärtat.
(nog tusan ska första halvårets slit ge resultat efter allt tröstande, vaggande och bärande)
Stortjejen...
Dom kom för ett par veckor sedan
Tofsviporna!
Då vet man helt säkert att våren är här. Skränande läten och fartfyllda flyglekar för att sedan vila på den lilla skare som finns kvar. Det är så det ska vara. Jag blir lika glad varje år, och tänker varje gång "oj redan".
(Foto: Lennart Sand)
Hipp Hipp Hurra!
Stort grattis till vår lilltjej som fyller ett år idag!
Varma kramar från mamma. Du är otroligt älskad.
Varma kramar från mamma. Du är otroligt älskad.
Nattjobb
Nej, det har jag ju egentligen inte. Men man kan ju fundera när man är klar med allt som är tvunget på jobbet 23.30 och hemma nu precis 00.00.
Det är underbart att känna att man lever. Och underbara arbetskamrater gör inte saken värre.
Pöss på er
Det är underbart att känna att man lever. Och underbara arbetskamrater gör inte saken värre.
Pöss på er
Söndagens kloka kommentar
Sagd av kloka Anna Johansson.
Åsa: *djup suck* Usch! Nu måste jag ta en sån där starl värktablett.
Anna: *mkt förvånad* Men varför måste du det?
*tystnad för att sedan byta ut den mot fnissande eftersom svaret var solklart*
Vi är lite trötta på jobbet idag...
Åsa: *djup suck* Usch! Nu måste jag ta en sån där starl värktablett.
Anna: *mkt förvånad* Men varför måste du det?
*tystnad för att sedan byta ut den mot fnissande eftersom svaret var solklart*
Vi är lite trötta på jobbet idag...
Mjölkallergi
Ska klargöra igen, helt kort, vad mjölkallergi handlar om.
Mjölk består av tre saker;
1) Socker (laktos)
2) Fett
3) Protein
Du kan vara allergisk mot mjölkprotein. En allergisk reaktion kan vara mildare eller av allvarligare slag med tex andningssvårigheter. Reaktionen ger bestående men och man ska se till att helt undvika att få allergiska reaktioner eftersom det finns en tendens till att de blir kraftigare och större ju mer man utsätts för allergenet.
Mjölkproteinallergi är vanligast hos spädbarn och yngre barn. 80 % blir av med sin mjölkproteinallergi om de undviker att utsättas för det.
Mjölkproteinet går inte skilja från mjölken och kan bara i enstaka fall med specialmetoder slås sönder i annorlunda delar som gör att de flesta allergiska spädbarn kan tåla det i tex ersättningar som finns att köpa på apoteket. (dock inte alla)
Du kan vara intolerant mot laktos. Det innebär enkelt förklarat att din tarmflora är i obalans och inte klarar av att bryta ned laktosen i mjölk på ett för kroppen tilfredsställande sätt. Ibland kan kroppen klara av att bryta ned en viss del laktos, men det är olika från person till person och också olika beroende på hur ditt allmäntillstånd är. Vissa kan vara symptomfria i flera år för att plötsligt reagera.
Det finns inget konstaterat fall av laktosintolerans hos barn under 6 år, alltså är små barn inte latosintoleranta.
Laktosen går att skilja från mjölken och många laktosfria produkter finns att tillgå med andra slags sockerarter i.
Vår dotter har varit komjölkproteinallergisk sedan födseln. Hon får kraftiga reaktioner, sömnproblem, hysteriska utbrott, oro, nässelutslag på rygg och bröst, utslag runt munnen, sårigt skorv i hårbotten, extrema blöjutslag, andningssvårigheter, hög feber... Listan kan göras hur lång som helst. Hon tål dock om hon får mjölk utvärtes, men minsta lilla mjölk eller ev. spår av mjölk invärtes eller tex på slemhinnorna i näsan ger direkt reaktion.
Fick en länk av en mkt god vän. En mkt intressant diskussion i debatt som jag missat. Se den på svt play. Vår dotter är mig veterligen inte autistisk, men är oerhört svår att få kontakt med och svår att ha att göra med över huvudtaget när hon har fått i sig mjölk. Efter 6-8 veckor har de värsta symptomen på den allergiska reaktionen försvunnit (de akuta symptomen med andningsproblem är borta efter ca 2-3 dagar) och hon är sitt vanliga glada, charmiga, kramgoa jag igen. Mammas mystjej med jätteleendet!
http://svtplay.se/popup/minispelare/v/2309826?pl,v,,,339.8
Mjölk består av tre saker;
1) Socker (laktos)
2) Fett
3) Protein
Du kan vara allergisk mot mjölkprotein. En allergisk reaktion kan vara mildare eller av allvarligare slag med tex andningssvårigheter. Reaktionen ger bestående men och man ska se till att helt undvika att få allergiska reaktioner eftersom det finns en tendens till att de blir kraftigare och större ju mer man utsätts för allergenet.
Mjölkproteinallergi är vanligast hos spädbarn och yngre barn. 80 % blir av med sin mjölkproteinallergi om de undviker att utsättas för det.
Mjölkproteinet går inte skilja från mjölken och kan bara i enstaka fall med specialmetoder slås sönder i annorlunda delar som gör att de flesta allergiska spädbarn kan tåla det i tex ersättningar som finns att köpa på apoteket. (dock inte alla)
Du kan vara intolerant mot laktos. Det innebär enkelt förklarat att din tarmflora är i obalans och inte klarar av att bryta ned laktosen i mjölk på ett för kroppen tilfredsställande sätt. Ibland kan kroppen klara av att bryta ned en viss del laktos, men det är olika från person till person och också olika beroende på hur ditt allmäntillstånd är. Vissa kan vara symptomfria i flera år för att plötsligt reagera.
Det finns inget konstaterat fall av laktosintolerans hos barn under 6 år, alltså är små barn inte latosintoleranta.
Laktosen går att skilja från mjölken och många laktosfria produkter finns att tillgå med andra slags sockerarter i.
Vår dotter har varit komjölkproteinallergisk sedan födseln. Hon får kraftiga reaktioner, sömnproblem, hysteriska utbrott, oro, nässelutslag på rygg och bröst, utslag runt munnen, sårigt skorv i hårbotten, extrema blöjutslag, andningssvårigheter, hög feber... Listan kan göras hur lång som helst. Hon tål dock om hon får mjölk utvärtes, men minsta lilla mjölk eller ev. spår av mjölk invärtes eller tex på slemhinnorna i näsan ger direkt reaktion.
Fick en länk av en mkt god vän. En mkt intressant diskussion i debatt som jag missat. Se den på svt play. Vår dotter är mig veterligen inte autistisk, men är oerhört svår att få kontakt med och svår att ha att göra med över huvudtaget när hon har fått i sig mjölk. Efter 6-8 veckor har de värsta symptomen på den allergiska reaktionen försvunnit (de akuta symptomen med andningsproblem är borta efter ca 2-3 dagar) och hon är sitt vanliga glada, charmiga, kramgoa jag igen. Mammas mystjej med jätteleendet!
http://svtplay.se/popup/minispelare/v/2309826?pl,v,,,339.8
Kväll och regnrusk
Men regnrusket och det milda vädret påminner om vår.
Det finns alltid något positivt i allt det mörka, blöta, leriga, slafsiga och bitvis ishala vädret som skapar stripit hår, fuktfrusen märg och ständigt blöta fötter...
Barn av vår tid
Dagar kommer dagar går...
...inget skrivs men bloggen består!
Livet som småbarnsförälder är inte riktigt så som jag vill att det ska vara. Det är så som jag tänkte att det skulle vara, jag är inte överraskad, men fortfarande inte så som jag vill att det ska vara.
Ändå är det ett liv jag inte vill byta bort. Jag kan längta bort ibland, jag kan gnälla, sucka, stoppa i mig extra värktabletter för att klara av att gå upp på morgonen, men jag skulle aldrig, aldrig vilja byta bort det.
Aldrig tidigare i hela mitt liv har jag nöjt mig vid att ha det på ett sätt som jag egentligen skulle vilja ha annorlunda. Men nu är det så. En nyttig erfarenhet, att bara acceptera, bli lite smått "likgiltig" och köra på istället för att ständigt leva i förändring och skapa förutsättningar för det slags liv man vill ha, eller försöka ändra på saker man anser vara mindre bra.
Mitt envisa, driftiga, målmedvetna jag har fått mig att prestera mkt här i livet. Men den sidan skapar inga barn av vår tid, DET kan jag lova.
Man lär så länge man lever. Och lever gör jag i allra högsta grad, även om det emellanåt är svårt att känna...
Sankta Lucia
Enligt sägnen så dog inte Lucia hur de än försökte ha ihjäl henne. Till sist halshögg de henne, då först dog hon...
Det låter lite som Jesus. Undra hur sägnerna blir verklighet och hur verkligheterna blir sägner. Vad som är sant och vad som fötts med tiden.
En sak som är säker är iaf att vi människor behöver hopp. Och det är just det denna italienska ljusdam kommer och inger oss i midvinternattens mörker. Kanske är det också därför man ofta sammankopplar Lucia med ljust långt hår? Skir, ljus liten änglaprinsessa med tända ljus...
Det låter lite som Jesus. Undra hur sägnerna blir verklighet och hur verkligheterna blir sägner. Vad som är sant och vad som fötts med tiden.
En sak som är säker är iaf att vi människor behöver hopp. Och det är just det denna italienska ljusdam kommer och inger oss i midvinternattens mörker. Kanske är det också därför man ofta sammankopplar Lucia med ljust långt hår? Skir, ljus liten änglaprinsessa med tända ljus...
Min fina Lucia som ligger mig varmt om hjärtat sedan jag fick henne i present.
Ny doktor
Nya ögon.
Röntgen i morgon.
Nytt smärtstillande som ska ätas i minst två veckor för att bryta smärtcirkeln.
Direktiv om att INTE använda kryckor.
Diagnos på karpaltunnelsyndrom. (genom att han tog i mig)
Men också en enkel förklaring/ lösning på det.
Lite mutter om hur jag kunde bli sjukskriven utan undersökning.
Konstaterande om att det gått för lång tid för att bara vara bäckenproblem.
Gång på gång "det här ska vi komma tillrätta med, det här löser vi ska du se"
Det kanske är det psykiska till störst del, det smärtstillande till viss del.
Men plötsligt känns allt mkt ljusare och med det försvann nog lite lite av smärtan också (tror jag)
Röntgen i morgon.
Nytt smärtstillande som ska ätas i minst två veckor för att bryta smärtcirkeln.
Direktiv om att INTE använda kryckor.
Diagnos på karpaltunnelsyndrom. (genom att han tog i mig)
Men också en enkel förklaring/ lösning på det.
Lite mutter om hur jag kunde bli sjukskriven utan undersökning.
Konstaterande om att det gått för lång tid för att bara vara bäckenproblem.
Gång på gång "det här ska vi komma tillrätta med, det här löser vi ska du se"
Det kanske är det psykiska till störst del, det smärtstillande till viss del.
Men plötsligt känns allt mkt ljusare och med det försvann nog lite lite av smärtan också (tror jag)
Alfapetflickan
När jag var gravid spelade vi mycket Alfapet. I brist på annat nöje eftersom jag var stillaliggande/ sittande större delen av tiden. Jag funderar just på hur mycket barnen lär sig redan i magen. Alice är galen i Alfapet! Hon tänker och funderar som om hon spelar för glatta livet...
Natten och läkardiagnoser
Ja ni, natten var helt underbar!!!
Bortsett från en liten vakning vid tre med de vanliga rutinerna och sedan någon timmeslång vakning vid fem så har hon sovit ända från läggning vid nio till åtta.
Lugnt, djupt och behagligt!
Det bästa är inte att vi fått sova (som mamma ligger jag ändå på helspänn- dumma jag, medan pappa njuter mer av de tysta timmarna).
Nej det allra, allra, alla bästa är att lillan vaknar med ett brett leende på läpparna, väser fram ett "daaah" ur sin skrovliga och slemmiga hals och sedan kramar och pussar mamma över hela kroppen samtidigt som hon då och då slänger upp en näve för att "heja".
Jag kan inte minnas när det var så här sist, men det jag minns är att jag tidigare tänkte "vad underbart skönt med en tjejja med bra morgonhumör". Men vi har ju inte fått se det sedan jag tänkte så sist...
Och snö har det kommit! I massor... Blir till att skotta. Längtar såååå mkt efter att få skotta snö. Ha ha ha, nåja... kanske nästa år...
Och senare idag ska jag till en ny läkare med mitt bäcken. Ingen har ju någonsin ens nuddat vid mig eller undersökt mig, trots alla femtioelva möten med överläkare hit och dit. Alla har gått på varandras muntliga diagnoser. Att jag fött barn är skäl nog för att ställa "rätt" diagnos enligt dem.
Men nu äntligen...kanske... Jag har listat om mig till en annan vårdcentral. Jag är väldigt positiv och upprymd.
Och visst kan det hända att det inte går att göra något, att det bara är att vänta som alla andra läkare sagt och att det bara är ett gravidbäcken som spökar.
Men om jag gått så här länge med domningar i händer och känselbortfall i vänster ben av någon helt annan anledning skulle jag bli GALEN.
Faktum är att jag har fått "karpaltunnelsyndrom" som diagnos i mina händer via telefon. VIA TELEFON!?? Ni hör ju själva... en läkare råkade nämna åkomman, sedan har resten bara fortsatt att konstatera det. När jag var på akuten i helgen tex så sa undersköterskan "ja och så ser jag att du lider av karpaltunnelsyndrom också"...
"Öhh... humm... " Var det enda jag kunde mumla fram. För jag kan ju inte säga nej, för det KAN ju vara det...
Och som sagt, ingen har ens tagit i mig för att ställa dessa diagnoser. Jag personligen anser att de är ute på farlig is. (fast jag anser också att alla gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar- jag har bara blivit "för känd" och den mänskliga faktorna och förmågan att vara objektiv har försvunnit hos alla läkare jag träffat)
Nåja... vi får väl se.
Goa mormor har tagit semester för att hjälpa till med lillan emellanåt under de senaste månaderna. Utan henne hade det inte gått!
Tack mamma/ mormor!
Bortsett från en liten vakning vid tre med de vanliga rutinerna och sedan någon timmeslång vakning vid fem så har hon sovit ända från läggning vid nio till åtta.
Lugnt, djupt och behagligt!
Det bästa är inte att vi fått sova (som mamma ligger jag ändå på helspänn- dumma jag, medan pappa njuter mer av de tysta timmarna).
Nej det allra, allra, alla bästa är att lillan vaknar med ett brett leende på läpparna, väser fram ett "daaah" ur sin skrovliga och slemmiga hals och sedan kramar och pussar mamma över hela kroppen samtidigt som hon då och då slänger upp en näve för att "heja".
Jag kan inte minnas när det var så här sist, men det jag minns är att jag tidigare tänkte "vad underbart skönt med en tjejja med bra morgonhumör". Men vi har ju inte fått se det sedan jag tänkte så sist...
Och snö har det kommit! I massor... Blir till att skotta. Längtar såååå mkt efter att få skotta snö. Ha ha ha, nåja... kanske nästa år...
Och senare idag ska jag till en ny läkare med mitt bäcken. Ingen har ju någonsin ens nuddat vid mig eller undersökt mig, trots alla femtioelva möten med överläkare hit och dit. Alla har gått på varandras muntliga diagnoser. Att jag fött barn är skäl nog för att ställa "rätt" diagnos enligt dem.
Men nu äntligen...kanske... Jag har listat om mig till en annan vårdcentral. Jag är väldigt positiv och upprymd.
Och visst kan det hända att det inte går att göra något, att det bara är att vänta som alla andra läkare sagt och att det bara är ett gravidbäcken som spökar.
Men om jag gått så här länge med domningar i händer och känselbortfall i vänster ben av någon helt annan anledning skulle jag bli GALEN.
Faktum är att jag har fått "karpaltunnelsyndrom" som diagnos i mina händer via telefon. VIA TELEFON!?? Ni hör ju själva... en läkare råkade nämna åkomman, sedan har resten bara fortsatt att konstatera det. När jag var på akuten i helgen tex så sa undersköterskan "ja och så ser jag att du lider av karpaltunnelsyndrom också"...
"Öhh... humm... " Var det enda jag kunde mumla fram. För jag kan ju inte säga nej, för det KAN ju vara det...
Och som sagt, ingen har ens tagit i mig för att ställa dessa diagnoser. Jag personligen anser att de är ute på farlig is. (fast jag anser också att alla gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar- jag har bara blivit "för känd" och den mänskliga faktorna och förmågan att vara objektiv har försvunnit hos alla läkare jag träffat)
Nåja... vi får väl se.
Goa mormor har tagit semester för att hjälpa till med lillan emellanåt under de senaste månaderna. Utan henne hade det inte gått!
Tack mamma/ mormor!
Helgen som gick...
...har varit fylld av både det ena och det andra. Det som genomsyrat den allra mest är Alicekraken som varit sjuk. (igen)
Har immunförsvaret en gång fått sig en törn blir de känsligare och mer utsatta, och sedan är karusellen igång. För Alice del började det ju med den otäcka allergin, andningsproblemen och febertopparna. Väl fri från allergiska reaktioner kom flera följdinfektioner och på det flertalet öroninflammationer...
Numer har vi hittat en rutin, modern kollar av dottern med sitt "sjätte sinne" och kommenderar fadern.
Timme ett) "nässpray"
Timme två) "extra kudde under huvudet för andningen"
Timme två och en halv) "dags att byta säng"
Timme tre) "dags för vattenslurk"
Timme...) "Ladykram" (mjukisvovven)
Timme...) "alvedon"
Timme...) "ipren"
And so on...
Men resultatet är ändå ganska sunt. Lillan hinner aldrig bli riktigt hysterisk och fadern behöver aldrig bli riktigt vaken för att tänka och modern behöver bara vara vaken men inte röra sitt onda bäcken.
Efter tre turer till akuten i helgen med modern och dottern hoppas vi nu ha fått rätt medicin för en natts sovande ickevak.
Vi håller tummarna!
Har immunförsvaret en gång fått sig en törn blir de känsligare och mer utsatta, och sedan är karusellen igång. För Alice del började det ju med den otäcka allergin, andningsproblemen och febertopparna. Väl fri från allergiska reaktioner kom flera följdinfektioner och på det flertalet öroninflammationer...
Och herewe go again!
Dygnet runt vak och tröstning till 110% för att få lillan att kunna slappna av. Och vem står för den obligatoriska stående vaggningen när modern har ont i sitt bäcken? Stackars fadern... Det är han som får resa sig ur sängen de extra gångerna, springa ned för trappan IGEN och leta nässpray under sängen samt jaga den femtielfte försvunna nappen bland sängkläderna.
Numer har vi hittat en rutin, modern kollar av dottern med sitt "sjätte sinne" och kommenderar fadern.
Timme ett) "nässpray"
Timme två) "extra kudde under huvudet för andningen"
Timme två och en halv) "dags att byta säng"
Timme tre) "dags för vattenslurk"
Timme...) "Ladykram" (mjukisvovven)
Timme...) "alvedon"
Timme...) "ipren"
And so on...
Men resultatet är ändå ganska sunt. Lillan hinner aldrig bli riktigt hysterisk och fadern behöver aldrig bli riktigt vaken för att tänka och modern behöver bara vara vaken men inte röra sitt onda bäcken.
Efter tre turer till akuten i helgen med modern och dottern hoppas vi nu ha fått rätt medicin för en natts sovande ickevak.
Vi håller tummarna!
