Ja jag vet
ligger just nu i feber och mår inte alls bra. *dubbelsuck*
har lite mkt just nu, och då hamnar bloggandet lite vid sidan om.
Men så fort jag får tid lovar jag mina fina läsare att jag ska uppdatera.
mitt liv
mina känslor
mina tankar
Måste förtydliga
Ska bara klargöra några saker kring mitt "15-årsinlägg".
Har ju faktiskt flera vänner som är runt den åldern, och ni ska veta att det är stor skillnad på att vara 15 år och på att bete sig som om man vore det.
Jag har inget emot människor i den åldern, nej tvärtom! De tillför mycket i mitt liv. Men som jag skrev i mina kommentarer...
Skillnaden är när en person beter sig som om den vore 15 år! Jag underskattar inte de som är 15 år, nej, det finns så mycket tankar och känslor som är oerhört fina och vackra där. Men när man passerat tonåren med råge ska man inte klampa in på deras rätt att vara tonåringar... Att vara tonåring är en tonårings rätt! Som vuxen har man ett ansvar i det.
Tänk om hela världen skulle bete sig som om de vore 15 år!? Lek med tanken...
Det är inte så svårt att förstå varför det finns olika generationer på jorden. Alla tillför något. Men det bygger på att man också tar ansvar för att leva i den generation man är född. Annars förstör man för andra.
Om en människa beter sig som om den vore 15 srids det bara krusningar på vattnet i dens närmsta omgivning. Men om en till, ch en till, och en till. Många bäckar små...
Det finns en anledning till att vi tvingas leva och utvecklas vidare.
Vi här på jorden är en enhet som är beroende av varandra för vår överlevnad.
Inte bara fysiskt, utan också psykiskt.
Och det är ett ansvar vi har fått. Ett ansvar vi ska dela. Ett ansvar för mig, för dig, för oss alla!
Jag vill finnas för mänskligheten... Idag, imorgon. Jag vill ge mitt liv åt er!
Helt otroligt egentligen...
Undra just hur ofta han dammsuger? Jag har nog gjort det minst sex sju gånger sedan han flyttade hit. Och torkat golvet tre eller nåt... hmm...
Och varför?
Jo, därför att om jag inte skulle göra det så skulle alla dammtussar dras runt omkring i hela mitt nystädade hus=ostädat igen...
Men jag undrar jag om min lott är att ständigt torka tandkräm från kranen på toa, skura bort kiss från alla möjliga konstiga utrymmen på toaletten (under ringen tex) och handla hem mat som ständigt tar slut. Tvätta hans smutsiga byxor i klorin och laga mat till oss alla.
Jag vet, jag gnäller... Men jag är så förbaskat trött! Har inte sett på teve de senaste två månaderna... det säger lite om min tid för tillfället. Och jag vet inte när jag sist hade tid att läsa en nyhet eller en bok...
Och OS! Ja... har det börjat än? Jag såg en liten del av ridsporten häromdagen, men somnade efter ett par minuter, trots att jag så gärna ville se finalen...
Städdag
När någon nämner ordet städa så är det ofta med en djup suck. För man tänker på att det
ska dammas, torkas, dammsugas och piskas
mattor och plockas undan...
Hmmm... Inte konstigt att jag dubbelsuckar när jag nämner ordet städa. För förutom ovanstående finfördelar och finsorterar jag minsta lilla häftstift. Sorterar alla papper jag kan komma över, drar nya sladdar och fäster upp dem, tvättar alla mattor och skurar rent skoställ. Jag flyttar de möbler jag tycker står i fel rum och plockar upp och sorterar de flyttlådor som aldrig kommit fram. Jag åker till tippen med gamla möbler och jag sorterar ut hårddisken på min dator. Varje CD-skiva ska ligga i sitt fodral och de som inta har fodral ska få nya. Sladdar ska fästas ihop med sladdband, men först dammsugas noga och torkas av.
Då städar jag. Varför kan jag inte sänka kraven lite och vara nöjd med det lilla någon gång? En fin fasad?
Nej, det är som i livet... Jag vill gärna putsa bort min fina fasad och vara fin ända in. Hel ren och lagad.
Inte konstigt att jag dubbelsuckar.
Ännu...
Och som vanligt skriver jag att jag borde sova nu.
*suck* (en sådan där djup, tung som är så jobbig att höra ni vet)
På ett lagom sätt för ett ex
Han sa att han saknade lite, och jag fick en känsla av att han verkligen ville mig väl och bryr sig om mig.
På ett lagom sätt för ett ex. Det var en skön känsla som är svår att förklara. Tycker om honom och bryr mig om honom. Vill att han ska få vara lycklig på samma sätt som han antagligen önskar mig det.
Nu har jag stängt in mig, dragit mig undan och kanske får den jag älskar en känsla av otillräcklighet.
Men jag orkar inte när det blir så mycket. Allt som ska göras, hinnas, finnas, och ordnas. Känns som om jag jobbar 300%. Min fysiska hälsa är helt i bott, och det börjar tära på psyket.
Och tro det eller ej, men vad man än vill säga om saken så tär det på en människa att vara kär också.
Saknaden, längtan, prioriteringsfrågan kring tiden...
Jag vill ha ett liv.När man blir kär försvinner en liten del av det.
Ge mig ett liv.
Men ge mig bara inte tillbaka det liv jag haft.
Nu är det nytt!
Dubbelsuck
En människa handlar ju säkert utifrån det den tycker är bäst, men när de värderingar den har är på en 15-årings nivå... *dubbelsuck*
Men jag är inte mamma till mina vänner. De har ett eget liv att leva. Och trots att jag tycker allt tjafs, smygande, prat bakom ryggen på folk och andra konstiga överrenskommelser som ska vara si och så och som ska sägas så om och si, och saker som ska tyckas och människor som ska diskuteras, är ruskigt löjliga, fjantiga, barnsliga och otäckt lika tonåringars, så kanske de behövs för att man ska utvecklas och komma vidare.
Men jag är ingen mamma.
Jag står upp framför mina vänner och säger det jag tycker, tänker och känner. Liksom jag står upp för det inför andra.
Vill jag veta något frågar jag, och får jag svar som inte stämmer är det upp till personen som svarar. Jag frågar inte för att jag vill skvallra, jag frågar för att jag vill undvika skvaller...
Dubbelsuck
Jag är ingen mamma, och jag är för ung för att ha tonårsbarn.
Orden går igen
Orden i förra citatinlägget läs dem här (de nedersta) är konstigt nog skrivna av samma person som nu dyker upp i mitt huvud. Jag är påverkad gånger två av honom denna vecka.
Sören Kierkegaard, dansk författare och filosof 1813-1855
Om jag vill lyckas föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där.
Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör, men först och främst förstå det hon förstår.
Om jag inte kan det hjälper det inte att jag kan och vet mera.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så beror det på att jag är fåfäng och högmodig, och egentligen vill bli beundrad av den andra istället för att hjälpa henne.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa, och därmed måste jag först förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska utan att tjäna.
Kan jag inte detta
Så kan jag inte heller hjälpa någon.
Jag kan bara vänta och se
Citatsidan...
nedtecknade av henne
"Att våga är att förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv"
han gjorde mig påmind om orden
Rättvik here we comes
Sommarrodel i Rättvik
Bilderna talar för sig själva.
(Fast en sak... Jag vann! *blink* Det var bara det att jag bromsade innan mål så de andra skulle få tro att de vann.)
SM i brukshäst
Rättvik 16-17 augusti 2008.
Vad är bruks SM?
Bruksridning Vad är det?
Brukskörning Vad är det?
Skogskörning Vad är det?
Jag var med och coachade ekipaget med husse och Bruno så gott jag kunde.
Målet var att komma topp tio. Det gick med glans och Joakim Carlsson tog sin hittills bästa placering (7:a Gotland -00) i SM.
Bruno och husse kör långstock
Bruno och husse lägger en Lunnbänk som belönades med applåder från publiken.
Helgens insats bådar gott inför framtiden!
Ekipaget fick även efter avhopp deltaga i bruksrdiningen, och det var en fröjd att se. Kanske inte för att ritten utfördes med vinnarresultat, nej ekipaget hamnade sist, och det med besked. Men hästen tyckte det var så otroligt roligt att få starta med galopp och hoppa hinder så publiken applåderade dem varmt och hjärtligt enbart av den orsaken.
Vissa svårigheter klarade de galant även här, men andra, som att skritta över bommar, tyckte Bruno var onödigt när man kunde hoppa över alla samtidigt och sedan explodera i en bockningskavalkad.
Och att gå rakt genom precisionsportar när man kan galoppera i sidled är väl onödigt och tråkigt?
Och varför trava sakta genom en korridor nör du kan galoppera och bocka dig igenom den?
Jag kunde inte annat än att le åt den lugna, lyhörda, duktiga hästen från skogskörningen som äntligen fick ut och leka bland färgglada hinder under sin ryttare på en bruksbana.
Små marginaler avgjorde årets SM i skogskörning
Frustande hästar. Fokuserade kuskar. Doft av timmer och lekande sol över mossan. SM i skogskörning har i helgen avgjorts i Rättvik. Ända till sista resultatet hängde spänningen i luften över vem som skulle ta hem SM-titeln.
Skogskörning är en gren i SM i brukshäst och i år deltog 18 ekipage. Varje län har möjlighet att skicka en deltagare. För att kvalificera sig till SM tar ekipaget hem segern i sitt läns distriksmästerskap. Undantaget är förra årets SM-vinnare som automatiskt får en plats i nästa års SM.
Kusk och häst genomgår fem stationer där straffpoäng delas ut. Lägst antal straffpoäng vinner.
Publiken flockades kring resultatlistan, och när sista resultatet äntligen kunde fyllas i var det Tobias Andreasson med sin Ardenner/ Shire-korsning Linda som andades ut efter att ha plockat hem segern. Ekipaget arbetar hemmavid mycket i skogen och har stor rutin. Andreas och Linda visade prov på en mycket fin kommunkation och publiken visade sitt gillande genom spontana applåder.
- Det känns underbart att vinna när man känner att man verkligen gjort en bra insats. Jag är verkligen jättenöjd med dagen, sa en leende Tobias Andreasson som vid prisutdelningen fick ett segerdopp i vattengraven i present av sina tävlingskamrater.
På andra plats kom Kjell Carlsson som lade en av dagens bästa Lunnbänkar. Lägre straffpoäng på den stationen hade endast Linus Elmelid som efter några småmissar i bland annat sista stationen förlorade sin SM-titel sedan 2007 och halkade ned till en tredjeplats.
- Det är de små marginalerna som gör det, men det är ju så det ska vara i ett SM. De här småmissarna hade jag inte råd med, sade en smått besviken Linus Elmelid efter sista stationen.
SM-vinnaren i skogskörning, Tobias Andreasson, förklarar hur tillit mellan häst och människa byggs upp och hur kommunikation mellan kusk och häst går till. Med på bilden medhjälparen Linus Elmelid och hästen Linda.
Resultat SM i Skogskörning 2008
Putsa, feja och gno
Inför bruks-SM i Rättvik i helgen har jag en häst att putsa på och en sambo att peppa!
Ska bli så underbart att kunna bidra med något. Och att dessutom få träffa stora delar av trevliga släkten igen.
Längtar...
Ses snart allesammans!
Livet...
Jag gnäller över att vara kär. Jag gnäller över att vara lycklig. Jag gnäller över alla underbara vänner långt bort.
Och vet ni varför!? Just nu råsuger det att sakna!!!
Dagar kommer dagar går
Alldaglig information:
Dags för lunch på Skålltorp tillsammans med många trevliga människor.
(Hästarna skos upp efter sommarbetet och då kanske ni förstår)
Passar samtidigt på att ta med en häst och rider. Hårdträning nu. Har ju kommit igång ordentligt.
(Behöver inte lika mycket värktabletter)
Ska fixa nytt däck till transporten.
(Ja jag har punktering igen, säg inget är ni snälla)
Citat
några rader jag fick per sms vid den tiden.
"Som vanligt kommer också den skrämmande känslan,
den som alltid dyker upp när ja inte riktigt vet vad som händer,
men d har ingen betydelse nu. Lugnet e starkare,
kanske tom så stark att striden mellan min kropp
å min hjärna upphör för en stund så att ja kan somna..."
Midnattssol, ännu en vaken natt
Hon
Hon fick mig att orka
Hon fick mig att se
Hon fick mig att leva
Hon fick mig att le
Hon visste vad ett liv var värt
Tänk att ha vänner som henne
Dåtid, nutid
Ett liv för längesedan
Minnen
Sitter här... kan inte komma till ro. Kan inte sova.
Då låter jag orden fylla tiden.
Orden flyter till mig, genom mig, i mig...
Men de suddas ut och kvar blir bara blanka rader.
Och minnen
A minns du? För dig nu...
Det är fjorton dagar kvar till julafton.
Hon går sakta längs den asfaltsbelagda byvägen. Det ligger flera små torpargårdar här och var, men från vägen ser allt öde ut. Små skogsdungar och åsar skymmer de närmsta gårdarna. Om man koncentrerar sig kan man se ett svagt ljus från fönstren glimta till mellan trädgrenarna. Vintern vägrar komma och regnet piskar hennes ansikte medan blåsten styr in de vassa dropparna varhelst den kommer åt. Åkrarna ligger öde, vilande. Upplöjda bidar de sin tid och väntar på våren då de åter ska brukas och så småningom blomstra.
Det är fjorton dagar kvar till julafton och hon är ensam.
Mörkret är vakande, stilla. Det omsluter henne på alla sidor och blåsten och regnet styr henne vinglande framåt längs vägen. Hon är inte på väg någonstans, hon är bara ensam. Hennes skor är leriga, trots den belagda vägen och de trampar rytmiskt framåt. Hon är på väg framåt, på väg till något annat, men har ändå inget mål. Hon är på väg framåt, men är inte på väg någonstans.
Det blonda håret trasslar sig stripigt längs ryggen och hennes kappa kämpar för att skydda kroppen mot den envisa vätan. Hon får syn på granen. Hennes gran. Den utvalda granen. Den får växa kvar nu.
Det är fjorton dagar kvar till julafton, hon är ensam och julen får bo kvar med granen ute.
Regnet är stilla ihärdigt och liksom henne vägrar det släppa den vita julen närmare. Blåsten kämpar för att sprida nederbörden som ska lägga sig vit över täkterna, men förgäves. Regnet vägrar släppa taget om hösten. Vill inte vidare. Blåsten piskar och piskar. Driver regnet. Hon drivs framåt men kan omöjligt släppa taget.
Ska hon vända? Vart hamnar hon då?
Ska hon springa? Vart hamnar hon då?
Ska hon stanna? Vart hamnar hon då?
Hon försöker att göra ingenting.
Inte tänka, inte känna... Inte öka, inte minska... Inte hitta, inte leta... Bara gå!
Vägen är lång och ju längre hon går desto längre tycks den bli. Horisonten förflyttas ständigt framåt. Vad finns där? Är det värt att gå?
Hon söker svar som inte finns och hon finner lösningar som inte existerar.
Vägen är lång, oändlig tycks det. Vägen tillbaka är snart lika lång. Hon får inte stanna. Inte tänka
Hon stannar
Hon sjunker
panik
så många dagar
ett livsöde
As we go on...
Har inga ord.
Har inga rader.
Inga bokstäver.
Bara en klump.
En stor svart mörk sak som fyller upp mitt inre.
Hur kan en så lycklig tid i efterhand vara så olycklig?
Svaret: Saknaden
And as our lives change... Älskade Gicka
Mycket saknad i mitt liv nu...
Fälttävlan och kvinna i OS
En gång, för många år sedan, satt jag och min vän sida vid sida på varsin hästrygg och diskuterade ridsport och hur dess aktörer uppmärksammades av media. Jag tyckte min vän var värd mer uppmärksamhet, men hon ryckte bara lite lätt på axlarna och sa; "det är så här det är, och jag vill inte vifta för att synas. Jag rider bara..."
Just detta tillfälle har etsat sig fast i mig, därför att jag var så fast övertygad om att hon med sin känsla, kunskap och fina ödmjukhet ändå skulle gå mycket längre än många andra som ständigt fick komma till tals i media.
Efter det har jag en journalistexamen bakom mig. En C-uppsats om mediebevakning av damidrott och en granskning av tidningen Ridsports omnämning av sina kvinnliga aktörer har också gjorts.
Jag tyckte då, för många år sedan, att hon blev för dåligt uppmärksammad. Att hennes prestationer var tvungna att vara exceptionellt bra för att hon skulle få komma till tals till skillnad mot många andras, bland annat manliga ryttare. Och det iriiterade mig!
Min underbara, ödmjuka vän som ständigt och gärna lärde mig allt hon kunde, drog med mig på galna fester och vilda upptåg på Östersjön...
Jag är fortfarande fast och fullt övertygad om att hon kommer bli någon vi minns. Men inte genom att hon viker ut sig i någon tidning, eller för att hon säger galna saker som pressen tycker om att trycka. Inte heller för att hon festat vilt och missat sin start, eller för att hon gifter sig med någon berömd kunglighet.
Nej, hon kommer med sitt fina, mjuka sätt. Sin ärlighet och skicklighet som hästmänniska. Sin kunskap och rutin. Ta sig mycket längre än någon kan ana.
När svt sände terrängritten från OS inatt låter de chockade över att hon rider in på en så bra tid. Hon startade först, hon klarade pressen, hon red som hon brukar. Bra och utifrån de förutsättningar som fanns. Och hon gjorde det exceptionellt. Och då blir hon lite omnämnd...
Jag tror på dig Katrin, och jag är stolt över dig!
Kämpa på, och lycka till. Se till att kämpa väl nu hela laget...
Fälttävlan och kvinna, ingen bra kombination.
Se Katrin Norlings terrängritt
Och just det ja...
Härligt, tokigt och lagom galet.
Blanka rader
Har som vanligt jobbat natt och borde varit i säng för flera timmar sedan. Men har lagat staket, mockat stallet och fodrat hästarna. Städat här inne. Ätit lite.
Och nu sitter jag här med tankarna på annat håll...
Men är det något jag lärt mig så är det att min kropp inte sover när den behöver. Eller när jag vill. Eller när det är lämpligt.
Så nu sitter jag här med tankarna på annat håll...
Fångar du upp mina tankar i världsrymden?
Känner du att det är mina tankar?
När alla andra olika sorters vågor når fram till sitt mål, kan du då känna mina tankar?
Hur är det... Känner ni? Ja, just du...
Blanka rader är de rader som berättar mest om en person.
Det är däremellan tankarna finns som knyter ihop stycken och rader.
Hade glömt bort...
Pratade lite med grannen om det, och ska man hårddra det så har vi ju tydligen per automatik rätt.
Kanske ser jag bara problemen, men faktum är att jag själv inte ser en fungerande framtid om det ska vara på det sättet. Och då är det väl inte så konstigt om jag grubblar och mår dåligt över det.
På dagarna, på nätterna och däremellan...
Om jag ändå kunde bry mig om lite mindre...
På dagarna, på nätterna och däremellan...
Hur länge klarar man av att leva i en bubbla utan att sticka hål på den...
På dagarna, på nätterna och däremellan...
När bubblan spricker står vi ju där, och det är så dags då, när man byggt upp saker.
Detta får mig att bromsas. Att inte skynda utan dra mig tillbaka.
Vågar inte bygga upp saker som faller sedan.
Min omtanke sårar.
Min omtanke är i vägen.
Min omtanke sätter press.
Min omtanke skapar stress.
Om jag ändå kunde bry mig om lite mindre...
På dagarna, på nätterna och däremellan...
Kolmården, here we go
Det är väl inte konstigt att man försöker få ihop lite barn så att vi vuxna får en anledning att åka dit och vara lite barnsliga?
Ord är överflödiga
Välkomna hem mina pojkar
